skip to main |
skip to sidebar
Vi har överlevt maginfluensan alla fyra, det var en pärs, men så här på andra sidan tycktes den ganska mild. Fin jul blev det med, med fyra döa sillar i var sin del av soffan, slött öppnandes en klapp. Så här dagen efter kan jag inte riktigt minnas från vem som vad kom. Förlåt.
Imorgon dagen som jag längtat så mycket efter, Moderna! Äntligen.

Vi åkte pulka i dag, jag, Sonny och Smilla. Sonny gillade det inte alls, det var kallt och flög snö i hennes ansikte. Hon gillar inte snön alls. Hennes värld har blivit vit och hon vågar inte sätta ner fötterna. Tur att hon inte vet om att vi åker till Sälen om en dryg vecka.
Smilla har sin sista skoldag imorgon och har därmed klarat av sin första termin i skolan. Jag är stolt så klart, men jag undrar ibland, när hon halvligger i fåtöljen bredvid mig vart åren tagit vägen.
Själv går jag runt med känslan av en varm blöt handduk runt mig, men det är nog bara lite Thåströmblues.
Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev
Eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses
Hur går det runt nu, bäste broder
Vad ser du längst där uppifrån tornet
Ser du allt, allt det där som gjorde oss till det vi blev
Du har väl hört att jag flyttar hem igen i vår
Synd att du aldrig kunde komma ner och hälsa på
Men livet går isär och man har så fullt upp
med sin egen värld
Och jag vet att jag borde ringt dig
mycket mer än vad jag gjort
Det är kväll här och jag jag har fyllt
mitt huvud med tingeling
Och man blir sentimental av ingenting
Tungt sjukhus på Rådgsvedsgår'n
och söndagsfyllorna på Skebohov
Kommer du ihåg och Lena pling plong
var bara sjutton år
Är det is på fotbollsplan i år
Står trettonvånginshuset kvar
där det stod när jag drog
Jag minns en massa fester
där hos Elton på balkongen
Det var där jag rökte brajj för första gången
Och hur många timmar har man väntat
där nere på stationen
På nån eller nåt som aldrig aldrig kommer
Och det känns som om det var hundra år sen
eller om de va igår
Köpenhamn är bra om man inte vill vara med
Det kan gå dar här utan att jag pratar med en själv
Jag gillar barerna i mitt kvarter
Och månen här är den vackraste som jag vet
Man kan leva ett liv här i hemlighet
Om linje nitton tar mig hela vägen ut
Om det här vintern nånsin nångång
kommer att ta slut
Så ses vi nån dag där längst upp i tornet
Tills dess ha det gott
Och sköt om dig
Ta det lugnt
Hälsningar från mig
/Thåström

Jag är hemma nu. Och Sonny är där hon är.
är potentiellt det tråkigaste som finns. För låt det vara sagt, jag älskar Stockholm. Jag älskar Malmö. Men det där emellan är förbannat tråkigt. Vem vill leva i Norrköping, Linköping, Mjölby, Nässjö, Alvesta, Hässleholm eller Lund. För låt det vara sagt. Jag älskar att åka tåg. Men det är så osexigt. Vem vill äta bistomackor, dricka julmust (det var ett erbjudande), överhöra alla andras samtal och ha svajigt internet.
Nu längtar jag hem till de mina, till Bonny B, Smilla och Niclas. Till mitt dragiga hus. Till min post. Till julkyrkan. Till filmjölken. Snart.