skip to main |
skip to sidebar
I fredagskväll somnade världens vackraste ungar utomhus under stjärnorna, lördagen var bad, både på Ribban och Sege innan världens bästa Richard, Daniel och Lisa dök upp i den rosa drömmen. Lisa drack fåniga drinkar, jag mest grogg. Glad över att äntligen förstått skillnaden. Idag har vi varit på utflykt på temat, lär känna nya delar av Malmö. Om någon funderar över loppisen i en av hoddarna nere i Limhamns småbåtshamn, så kan du sluta fundera. De odiskade decilitermåtten är billigar på Emmaus. Men Limhamn bjöd på finfin lunch på rökeriet och promenad bland gathusen. I kväll har vi badat på Ribban och druckit varm choklad på bryggan. Helgen avslutade jag med ett sex-pack på coop, gissa vem som blev leggad? Världens yngsta 30-åring. Fint. Imorgon Stina & Elna och studiecirkelplaner som skall cirklas. Fint var ordet.
Den värsta surdegsmanin har lagt sig nu och har ersatts av en symaskin som ständigt går. Sonjas öron står inte alltid ut så här - jag lovar, men så här ser alltså den senaste sykreationen ut. En till Sonny och en till Elias - jag är så glad att vi numera bor i samma stad.
Sonja är fortfarande sjuk, men nu på penicillinkur nummer två och vi har förtröstan. Vi mutar henne med blåbärspuré och äta själv tricket för att trolla bort det onda i örat. När det inte hjälper gömmer jag mig under bordet och hoppar fram med ett fint tittut. Hemmagjord glass funkar också.
Sonja är hjälplöst liten men Smilla förvånansvärt stor. Hon ligger i sin säng om kvällar och morgnar och läser sina böcker som vi släpar hem från Kirsebergsbiblioteket. Där emellan är hon ute någonstans, men en kompis, på äventyr. Det är fint att vara sju. Det är fint att få vara morsa till sådana fina ungar.
"Sju fick peng för jämställd barnledighet" fövånar mig inte alls. Att det kostat 6 miljoner att administera är ett hån. Vad sägs om delad föräldraledighet - som inte går att ge bort i stället. Eller höjda kvinnolöner.
I dag har vi badat i havet, vackraste Rutan och jag. Sen grillade vi en hejdundrande middag i den rosa drömmen. Sonny är fortfarande sjuk. I dag har jag bara bakat ett bröd och det levererade jag till morsan på hennes dag. Eller vår dag. Eller. Nicke är hemma igen, det är fint. Imorgon sommar. Jag vann!
Om Niclas befinner sig i brödhelvetet så befinner jag mig i himmelriket. Niclas är i helvetet som straff för att förstörde min surdeg genom att "av misstag" sätta ugnen på 200 grader, och döda mina två degar som stod och jäste på behagliga 30 grader. Förvisso blev hans 200 grader en fin fin hemma pappa musli, men ändå. Ny surdeg har jäst till sig och nu skall vi äta nattamackor och bli tjocka hemmamänniskor.
Idag har varit en fin dag, jag har lunchat med världens bästa Daniel och sedan när regnet dragit förbi rensat årets ogräs. Nu blir det inte mer!
Sonny är sjuk vilket är tämligen orättvist. Annars intet nytt i den rosa drömmen.
det regnar på kirseberg och jag somnade efter kvällens sagoläsning. Sonny är sjuk. Jag är uttråkad. Snart är det sommar. Intet nytt här.
Vi har got till Entre. Vi har tat ma Sonja. Kom om du får mjölkstoknig.
Börjat söka jobb, Sonny 6 månaders kontroll (8,7 kg), Jens & Jonna här. Grillat. Julle här, grillat då med. Rosévin i bersån. Rabarberpaj i dagarna 4 (sic). Tarja & Lennart här. Björn & Patricia här. Jesper fest - Petra där - fint som snus. Fel kronologi på inläggen här. Smilla 7års party - aldrig mer. Smilla 7 år - sims, sims, sims. Sonny 6 månader. Mamma, pappa, lisa, julle, max, lotta, maria, nikita, pascal här - kaffe under segelduken. Gustav & Matilda gifter sig. Bing Bong. Grät en skvätt. Gustav & Matilda bröllopsfest - dansade och åkte nattbussen hem. Smilla vernissage. Fredrik, Lisa, Jan-Erik här. Massa ungar. Jan-Erik spelar Mandolan - Fredrik ryser. Solen skiner. Det regnar. Det åskar. Kaffe. Rödvin. Surdegsbak. Glömmer tvätten ute över natten. Kokar rabarbersaft. Läser ut fäboliv. Letar cykel. Snart tittat klart på säsong 7 av 24. Lisa här - I'm sure. Promenad - känner på 1800-tals kullerstenen (inte så twittrigt Andersson). Stan - leta present. Nätet. Kaffe. Nu. CISV. typ.
Jag är en sån jävla hemmamorsa nu. Bakar bröd och planterar om tomater. Promenerar. Rotar i loppislådorna. Läser. Letar efter en ny cykel. Nya favoritsidan heter http://www.ecoprofile.se/ för det skall erkännas, jag surfar onödigt mycket nu. Har lite för mycket tid. Glädjer mig åt att det snart är sommar, då är det fler än jag som har för mycket tid.
Insåg i dag när jag mötte Adam, Eva och Richard för lunch att det förmodligen var första gången jag var utanför Kirseberg på väldigt länge. Eller i alla fall första gången jag var nere på stan på väldigt länge. Jag rör mig i ett välkänt stråk Kirseberg-Värnhem-Rörsjöstan-St Knut-Möllan. Vad mer behöver man? Kanske en avstickare mot Drottningtorget-Caroli. Men city, nej, det var länge sedan nu. Malmö var dock sig likt. Såväl CISV:s kansli, och vi hade en riktigt bra arbetsdag tillsammans.
Imorse tittade jag in i en surrande varmluftsugn som stod på 30 grader och konstaterade att Niclas är en riktig hemmapappa med surdegen på jäsning. Det är fint nu!
Fredagar är Smilla ledig och vi gör det vi kan bäst, Malmö. Vi promenerade genom stan, Kirseberg med tjuvaparken och jag berättade om häxorna och tjuvarna som "dömts" där, Smilla konstaterar lungt att häxor inte finns. Sen Värnhem, med obligatoriskt besök i leksaksaffären, Smilla brände 70 av 95 kr. Sen lunch, falafel så klart. Smilla väntade själv utanför, på Föreningsgatan. När jag var 6 år fick jag inte stå ensam på Köpmansgatan, Båstads största gata. Men Smilla kan, Smilla vågar och Smilla får. Sen korsade vi ett av Malmös otaliga vägarbeten, korsade gator trorts avsaknad av övergångställen, men Smilla lovade att aldrig göra det utan en vuxen och jag tror henne. På väg ner till city rapade vi för varje hållplats vi passerade. Som att markera våren, att vi inte behöver ta bussen (eller att vi ätit falafel?). Efter en timme på "partyland" och med 24 inbjudningskort i bagaget stannade vi för ekofika på Humanitetens Hus. Den unge röda korset volontären med viss begåvningsreducering som bemannade caféet hade vissa svårigheter med att slå in 15 kr bulle, 5 kr kaka, 20 kr saft och 15 kr kaffe. När chefen tillkallats efter att den unge slagit in 15 000 på kassaapparaten gör de nu två volontärerna och chefen ett försök med huvudräkning, Smilla viskar 55 kr och frågar om hon kan få en kaka till.
Vi tittar på utställningen och jag berättar om de vita bussarna, Smilla konstaterar att modet var annorlunda på 40-talet, vi vill skriva på post it väggen men konstaterar surt att lapparna är slut. Röda Korset firar 150 år i dag, men på Humanitetens Hus var det lungt, för att inte säga dött. Jag funderar om de kanske vill ha en ny chef?
Sen en genväg hem, över slussplan och jag drömde om att få bo i lägenhet igen. Väl tillbaka på Kirseberg har Sonny somnat åter, jag hänger tvätten på tork i min trädgård, googlar syrénsaft och sätter en fördeg inför morgondagens bak. Sen kommer kvällen och Smilla blir hämtad av Ebba, för att gå på sitt livs första disco. Jag faller till föga och ger henne 20 kr, trots att jag vet att inträdet bara är 10 kr.
Nu regnar det i Malmö igen, barnen sover och jag väntar på att Nicke skall komma hem efter sitt 12 timmarspass.
Som av en slump, trillade jag över den här bilen. Den är från midsommardag förra året. Sonja (aka Olle) låg i magen och jag hade craving för sill. Det var någon slags fotboll på TV och Nic, hela vägen från tyskland, spenderade kvällen framför TV:n. Det var en fin kväll. Snart är det sommar igen.
finns inte på 21:an som Niclas har börjat kalla den Rosa Drömmen. Nä, nu blev det syftningsfel, han kallar den Rosa Drömmen för 21:an. Inget annat.
Vi skall sälja tant grön, det är det enda som har hänt. Någon som vill ha henne? Hon är 10 år gammal och har gått 25 000 mil. Hon tillika jag har inte varit utanför Sveriges gränser på lite väl länge nu och jag längtar. Borde boka den dära resan till Guatemala nu.
Vi gick vilse i dag, jag, Niclas och Sonja. Vi skulle gena från Johanneslust till rondellen vid Södra Bulltoftavägen, men i vår väg kom järnvägsspår och vi hamnade oromantiskt ute på Sallerupsvägen. Sonja sov dock gott i årets första sommarregn och jag och Niclas hittade en kiosk på koloniområdet. Kirseberg är en sann pärla, det tål sägas igen. Annars intet nytt i den rosa drömmen, Smilla har varit sjuk och vi har legat still, matat Sonja (grannens katt), tittat oförskämt mycket på film. Idag lunch med världens vackraste Lisa, som av gårdagen att döma bara fick i sig äppeljuice till lunch. Jag å andra sidan drack kaffe till min lunch (så amerikanskt) trots att jag vet att café grannen serverar malmös värsta kaffe. Jag tror att det är tvångsmässigt. Jag och Lisa kunde stillsamt konstatera att Värnhem inte är det nya Möllan, även om vi båda saknar tiden på just Värnhem.
Sen en annan Lisa här i vårt kök, medan Sanna och Smilla for runt i trädgården. Hem fick de med sig ett gäng rabarber och jag tror att det på Källargatan 7, likt här på Källargatan 2 kokades rabarberkräm, årets första, årets bästa!
Annars försöker vi att projektera, dagens projekt var en datorfri dag, det gick så där, men vi har i alla fall klarat av att deklarera. Jag konstaterar stolt att staten är skyldiga mig pengar, som så mycket annat.
Jag är riktigt nöjd med styrelsemötet i går, inte för de stora beslutens skull, men för att de slog an på den där tonen, som jag gillar att höra. För att vi är i gång. Eller för att jag är i gång.
Vackraste Smillan är trött men nöjd, Göteborg var precis vad hon behövde, skräpmat, vänner, odelad uppmärksamhet, karosell (sic) och ridtur. Jag är också nöjd med Göteborg, jag känner att jag känner Majken Lo lite mera nu. Det är fint.
Det är fint att vara hemma i Kirseberg med, nu när körsbären blommar. I dag har jag cyklat kring och njutit, idag har jag träffar vackraste Bobban för lunch.
I natt hade Sonja en av sina devil nights, jag har cyklat till coop i dag och handlat välling och har förtröstan.
Efter att ha spenderat hela gårdagen i princip inomhus kan jag i dag konstatera att solroserna överlevt måndagens uteplantering, värre verkar det vara med gurkan som tycker att det är allt för kallt i Kirsebergssolen. Basilikan frodas i förrådet och under fiberduken mullrar rättikan.
Aldrig är genus så aktuellt som när man har en bebis. Äsch, jag tar tillbaka det, aldrig blir man påmind om hur aktuellt genus är som när man har en bebis.
Visst, det har inte hjälpt att vi gett Sonja smeknamnet Sonny men ändå. Ständigt tagen för att vara en pojk. Jag tror inte att det retar mig. Nej, det som stör är den överslätande kommentaren, att det var kläderna, färgerna, som förvillat, som gjorde att de antog. Det förvillar mig att vissa kläder är för flickor och vissa för pojkar. Det är genom att ha två barn med sex års mellanrum som jag kan konstatera att barnkläderna blivit än mer uppdelade i affären. För jag skiter egentligen i färgerna, det som gör mig galen är att flickbebisarna skall ha figursydda kläder. Jamais!
Alla som vet hur svårt det är att trä ett klädesplagg över ett barnhuvud förstår det orimliga i att det man trär över dessutom skall vara tight. J'en ai marre.
Idag på kören träffade jag min kompis - som var gravid ungefär samtidigt som mig, vars bebis jag ännu inte sett. Jag tittade ner i vagnen och frågade: Åh, vad blev det för sort?
Inlägg
