regn över Sverige

Jag gillar att få nya ord. Jag gillar att snubbla över dem, jag gillar att få dem uppkörda i ansiktet. Det senaste beskriver den skånska hösten fantastiskt bra, SD-väder. Ännu jävligare än tandläkarväder.

så öppnade sig hela världen

Jag skall vikariera i svenska nästa vecka. Jag har inget problem med att jag på alla vis är obehörig för detta uppdrag. Inte så att jag förringar alla er som i alla dessa år läser svenska för att så småningom bli de bästa av lärare. Oproblemet stavas så många andra orsaker, cash en, sysselsättning en annan.

Innan det där mailet dyker ner där det uttryckligen står att det är ackusativobjekt som skall vara fokus hela nästa vecka låter jag tankarna löpa fritt. Kidsen skall få läsa Bukowski och Mare Kandre.

Nä, jag lovar att rätta mig in i ledet, men fint är det med lite vik. Och jag vet att det inte längre heter ackusativobjekt. Och att man inte får börja meningar med och.

riktning

Det är en behaglig känsla av att vara, dessutom förvissad över att riktningen är rätt. Jag kan inte sätta fingret helt på det. Jag återkommer.

Regn över malmö

Hamnen är oändligt vacker idag. Diset gör den rättvisa. Påminner mig om en tid och ett liv i slutet av 90-talet. För ett ögonblick saknar jag er, Frida, Pernilla, Christian och Conny. Och alla er andra som kom och gick. Saknar nätterna när vi gick under vägarna i hamnen, promenaden vid slakthuset, det där gamla huset vid järnvägsspåret, där pojkarna rökte hasch och flickorna drömde om hångel.

Jag minns särskilt en sådan natt när alla ställen stängt och jag följde med Christian hem. Han gjorde te och sen somnade vi till radioteaterns "sagan om ringen". En natt utan mer än hångel, som lätt skulle kunna glömmas bort. Om det inte vore för radioteaterninspelningen.

Sen kom våren och Christian körde samma trick med andra kvinnor. Det var våren jag lärde mig om systerskapet. Kvar på kajen i Helsingborg stod Christian och Conny. Conny, som fick stå till svars för vad Christian gjort. På båten satt Frida, Pernilla och jag och rökte "taxfree"cigaretter.

Jag tror han somnade själv den natten, Christian, lyssnandes till Sven Lindbergs röst, "radioteatern ger...".

augusti, september.

älskade.

Veckan har gått i ett töcken. Bröllopsdisk och presentöppning. Trötta barn och trötta Jenny och Niclas. Jag har mått så där tryggt och lugnt. Ibland har ett surrealistiskt wohoo kommit över mig, men mest en fantastiskt känsla av, eh, tillåt mig, kärlek. När helgen kom satte jag ner foten, inget jävla vardags måla plank och dammsuga bilen skit. Nej. En ledig ledig helg. Av bästa sort. Vi har badat och bastat, haft gamla grannar på rödvin - bröllopsrödvin. Strosat runt på bondens marknad, bakat bullar och cyklat till Julle och Sara för att fika, ätit chips i soffan och sett på film, tittat på djuren på Fredriksdal och ätit cafélunch i solskenet, fikat hos Emma och Mads. Älskade lediga helg. Älskade familj, älskade vänner. Jo, älskade september.

wohoo, jag är så jävla gift

Foto: Victoria Frelén