Jag har ingen. Det är intet nytt. Vi har kanske aldrig någon. Men ibland hade jag dig. Jag tror faktiskt att det var så. Att jag ibland hade dig. Jag vet inte. Det är inte en existentiell ensamhet. Det är en jordisk ensamhet som har drabbat mig. Att det är tomt och tyst när jag vill prata om tvätt, kollegor, matlådor och familjecamping. Denna jordiska ensamhet äter min glädje. Den äter mig. Men jag är, och det är alltid något. Om litet så något.

Tro det eller ej

Min far har tagit sig vättern runt, vi var självklart där och hejade både strax efter start och sen 15 timmar senare vid mållinjen. Motivet till galenskapen var självklart en utmaning, den anderssonska konkurrensinstinkten visar alltså sitt tryne på detta i mitt tycke bisarra vis.

hej hej sommar!

- Börja i terapi √
- Renovera klart köket √
- Ta min magisterexamen √
- Bli mer verklighetsförankrad
- Skaffa en pojkvän
- Få ett jobb √
- Måla klart kolonin

Varje dag är så här

Jag beslutade mig för att inte gå upp på terminens sista tentamen, min ork är helt enkelt slut, och det hela känns förbannat skönt, jag är mer än lovligt nöjd med mina 45 poäng. Nu har jag gett mig själv välförtjänt sommarlov och det hela inleddes med gin o tonic på balkongen i går. Cheers!

batteriladdning

Idag har jag inte gjort annat än tagit det lungt. Bakat bröd och haft goda vänner på brunch. Besökt kolonin och grillat med CISV tonåringarna som skall ut på läger i sommar. Varje dag skulle vara så här.

Tillbaka

Jag är tillbaka nu. Livet är här och jag förhåller mig till det. Alltså mår jag bra. Så Emma, du som läser mig så bra mellan raderna, du kan andas ut nu, för jag mår bättre. Jag tror bara att musten gick ur mig så fullständigt efter att uppsatsen var färdig. Och ni andra som jag bråkat med och varit sur mot, förlåt mig. Jag har bara varit så trött. Trött är jag fortfarande, men det är en annan sorts trötthet, dagens trötthet kommer av ett allt för tidigt uppstigande, allt för att skriva terminens näst sista tentamen. Som jag skrev, stackars examinatorn skall orka igenom 13 sidor dålig handstil. Nu är juridiken avslutad och det gav onekligen blodad tand. Men nej, jag skall inte påbörja en ny utbildning innan jag arbetat ett tag. Jag lovar mamma och pappa. Ni kan äntligen få säga att jag är klar.
Denna dag ett liv.
/Andersson

fuck it

Nu har jag kastat bort fem jävla dagar på att vara arg och ledsen, mest ledsen. Det får fan i mig räcka nu. Jag är fortfarande arg, jag är fortfarade ledsen. Men det får finnas någon rim och reson. Livet kan inte bara sitta på hold. Allt det som gör ont är nu skrivet på små post-it lappar och är lagda i en liten portmonä. Där skall de stanna.













En bra dag på kolonin. Jenny, Petra, Sanna, Caroline, Smilla, Niclas, Johannes, Simon och Viggo firar nationaldagen.

tillit

Grannen packar för att resa ner till sin bondgård i Småland, ett tungt arbete att bära sen hennes man gick bort för sju år sen. Jag nickar och förstår. Eller gör jag det? Jag säger att jag förstår. Gud ske lov har hon någon som tar hand om gården åt henne, annars skulle det inte gå. Nä, jag förstår det. Gör jag det? Jag säger att jag förstår. Hennes son Johan är i Stockholm och vill inte ta över. Han vill till London eller New York. Om jag förstår vad hon menar? Jo, det gör jag nog, det var en metafor. Ja det kan vara olika. Olika liv. Klämmer jag ur mig.
En syster har skyfflat ton med sand och grus in och ut ur sin lada. En annan renoverat ett hem i nionde månaden. Grannens, en annan granne, bebis skriker.
Deras liv pågår här och nu, mellan gårdar, grus, graviditeter och bebisar.
Herren prövar mig, men jag visar tillit. Idag tvättar jag för första gången på två veckor.

feelin' good was good enough for me

One day up near Salinas, Lord, I let him slip away
He's lookin' for that home and I hope he finds it
But I'd trade all o' my tomorrows for one single yesterday
To be holdin' Bobby's body next to mine

projekt juni

Sommarens inträde är nästan som nyårsafton. Det ger en tillfälle att rannsaka sig själv och sätta upp nya mål. För vem har inte gjort planer om att under sommaren gå ner i vikt, läsa alla böckerna på ens to-read list, renovera klart det som renoveras skall, träffa diverse bortglömda vänner eller vad det nu är som är ens dåliga samvete. Eller så kan sommaren få fungera som en sista-sommaren-språngbräda inför hösten. Detta är sista sommaren som jag skall supa till fem för i höst skall jag blir vuxen, detta är sista sommaren som jag skall vara ledig för i höst skall jag börja jobba, detta är sista sommaren jag skall vara otrogen för i höst skall jag klara av en riktig relation (jo, jag har hört den versionen av en manlig (såklart) vän).
Sommaren är på många vis mycket mer idealisk att ändra vanor på än vad mörkaste januari är, dels för att det är just ljusare, vilket ger en fler timmar att förverkliga sig på, dels för att man är mer ledig vilket ger en större möjlighet att förverkliga sig själv, dels för att man är snyggare brun och då slipper kämpa mot ett dåligt självförtroende.
Naturligtvis skall även jag förverkliga mig själv, förutom att beta av to-read list som är ett stående element vare sig det är sommar, höststart eller nytt år så skall jag kartlägga mig själv. Jag skall varendast dag som återstår av juni månad notera i mitt projekt juni ark vad jag vill med mitt liv. I slutet av månaden borde jag kunna se ett mönster, och sedan handla där efter. Det bästa är att det är fritt att vilja vad man vill, en baby, ett café, en spanskakurs, börja simma, en sommarstuga, fler helger i Stockholm eller kanske rent ut av börja äta kött. Även om jag mest hoppas på att utfallet skall ge mig en rosa moped. Ni förstår säkert principen.
Jag skall veta vad jag vill.

if you really want to hear about it

Måndagen följde söndagens töcken och jag använder mitt bästa verktyg i Rickards låda. Förutom att göra justeringarna i uppsatsen innan tryckning så klädde jag om mitt senaste loppisfynd, den bajsbruna fotöljen är nu självsagt vit. Jag kokade årets och livets första rabarbermarmelad, bakade grovbröd på dinkel och morötter.
Våldgästade Niclas balkong som har kvällssol. När jag så kom hem strax innan midnatt kokade jag jordgubbssylt på samma vis som min farmor en gång gjorde, 2 liter jordgubbar, 6 dl socker.
Till nattligt sällskap tog jag mig Vilhelm Moberg som sakta manade fram tröttheten i mig och i natt har jag fått sova.
Jag varken är eller mår, men jag gör, och det håller mig vid ytan. Nu ikealunch med David, den bäste räddaren i nöden, och hans vackra dotter Ingrid.

Life changes fast

Det är måndag, veckans bästa och värsta dag i ett. Jag har lämnat Smilla på dagis och även om hon kommer hit redan i morgon kväll så kommer hon inte i kväll, och det gör lika ont varje vecka. Även om jag lärt mig uthärda det. Det är det som är att vara människa, att kunna uthärda. Jag klarar av vad som helst. Det mest jävliga uthärdar jag, så länge jag kan förhålla mig till det, så länge jag har mina verktyg.

I natt uthärdade jag, i natt var jag alldeles ensam. Det var ingen annan där, och jag dövade inte min ensamhet. I natt kokade jag årets första rabarbersaft.

Nej det är ingen som dött, men livet slog mig i magen, hårt.

"Life changes fast. Life changes in the instant. You sit down to dinner and life as you know it ends".
Joan Didion.

fredag 1 juni

Väder: regn
Gör: pluggar
Är: utsövd

Jag trodde kanske att en fanfar eller en himmelsk orkester skulle möta mig när examineringen var över. Istället vad det bara tyst och stilla. Över.
En god vän som känner mig allt för väl sa att han tvivlat på att jag skulle klarar av att hålla deadline, att han hade funderat på när jag slet som hårdast om han kanske inte skulle lägga sin energi på att stötta mig i skrivandet, utan att sparar energin till att plocka upp mig när jag misslyckats. De orden varken sårar eller gör mig arg, jag vet att det är så. Att det får bära eller brista. Att det inte kan bära om insatsen inte är risken att brista.
En annan som också känner mig allt för väl, mamma, ringde aldrig för att gratulera igår, trots att jag lämnat besked om det lyckade resultatet, när jag sen ringde upp för att fråga varför, sa hon bara, men Jenny, jag visste att du skulle klara det, jag väntade mig inget annat.
Nä, sanningen att säga så gjorde inte jag det heller, det är det återstående problemet på listan från den där natten i januari, att få min bild av mig att stämma överens med verkligheten.

Status på januarilistan är:

- Börja i terapi √
- Renovera klart köket √
- Ta min magisterexamen √
- Bli mer verklighetsförankrad
- Skaffa en pojkvän
- Få ett jobb
- Måla klart kolonin

Jag vågar nästa säga att jag är halvvägs.