Det är måndag, veckans bästa och värsta dag i ett. Jag har lämnat Smilla på dagis och även om hon kommer hit redan i morgon kväll så kommer hon inte i kväll, och det gör lika ont varje vecka. Även om jag lärt mig uthärda det. Det är det som är att vara människa, att kunna uthärda. Jag klarar av vad som helst. Det mest jävliga uthärdar jag, så länge jag kan förhålla mig till det, så länge jag har mina verktyg.
I natt uthärdade jag, i natt var jag alldeles ensam. Det var ingen annan där, och jag dövade inte min ensamhet. I natt kokade jag årets första rabarbersaft.
Nej det är ingen som dött, men livet slog mig i magen, hårt.
"Life changes fast. Life changes in the instant. You sit down to dinner and life as you know it ends".
Joan Didion.
Vad jag gör istället för att blogga
8 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar