tillit

Grannen packar för att resa ner till sin bondgård i Småland, ett tungt arbete att bära sen hennes man gick bort för sju år sen. Jag nickar och förstår. Eller gör jag det? Jag säger att jag förstår. Gud ske lov har hon någon som tar hand om gården åt henne, annars skulle det inte gå. Nä, jag förstår det. Gör jag det? Jag säger att jag förstår. Hennes son Johan är i Stockholm och vill inte ta över. Han vill till London eller New York. Om jag förstår vad hon menar? Jo, det gör jag nog, det var en metafor. Ja det kan vara olika. Olika liv. Klämmer jag ur mig.
En syster har skyfflat ton med sand och grus in och ut ur sin lada. En annan renoverat ett hem i nionde månaden. Grannens, en annan granne, bebis skriker.
Deras liv pågår här och nu, mellan gårdar, grus, graviditeter och bebisar.
Herren prövar mig, men jag visar tillit. Idag tvättar jag för första gången på två veckor.