skip to main |
skip to sidebar
Jag har världens finaste familj jag. I går kväll var vi åter alla samlade och vi åt middag ihop och Sonja visade att hon lärt sig säga nej när hon varit i Kalmar. De somnade trötta i går, och jag älskar den där stunden på kvällen när jag får pussa dem godnatt, efter läsning för den stora och musik för den lilla. Då behöver jag inget mer.
Även vi stora somnade tidigt i går, tätt tätt, och det var bara vi i hela världen.
Smilla har handlat böcker på bibliotekets utförsäljning, och det är stor humor i valet, Sonja äger numera ett exemplar av stora tokboken.
Ikväll åker jag till Stockholm igen, och det är skit det, för jag vill vara dem nära. Men efter Söndag lugnar det sig.
I helgen åker jag första klass. Som det mig anstår.
Men jag saknar de snoriga ungarna, och jag gillar inte att gången är klädd med någon fånig matta. Hur ren kan den vara? Men visst, gratis kaffe och nät är fint.
Jag tror att det är ett problem, att jag så ofta funderar över om det är rent. Eller snarare eller ej. För vore det rent skulle jag inte fundera. Jag vill gärna att SJ byter mattan under mina fötter, ju mer jag tänker på det. På helgens utbildning i Gränna, höll jag på att ta fram svintot och städa bakom kaffebryggaren. Men jag avstod. Däremot fick jag ont i magen för att jag inte ville gå på toa som jag borde, vem vet när de blev städade sist?
Jag funderar vem som kan vara barnvakt åt mina barn så att jag kan städa hemma.
Jag har ett allvarligt problem.
Kamerasladden ligger hos Ellen i Stockholm så ni får hålla till godo utan bild.
Jag har köpte en bok som skall hjälpa oss att få Sonny att sova hela natten så att jag kan få bli snygg och glad igen. I går läste jag att barn bara får sova bredvid mamman och inte pappan eftersom pappan saknar instinkten som gör att man inte kväver sina barn i sömnen. Men jag läser vidare då den är mitt enda hopp att slippa martyrskapet som sliten morsa. Nicke är sjuk, annars intet nytt.
I sann revenysk anda svarade jag grannen som klagade på vädret - att jag tyckte att det var underbart. Insåg sen att jag faktiskt älskar november. Skånsk november är höst, och skånsk november är varm. Rönnbären lyser knallröda och katterna verkar småförälskade. Sonny och Nicke fyller år. Jag funderar jul. Jag cyklar genom mitt Malmö och har upptäckt att café kungsgatan har trådlöst internet.
Så monterade vi ner sonnys spjälsäng än en gång, för att få den igenom dörröppningen mellan barnens sovrum och vårat. Så nu är vi åter med barn om natten. Förhoppningsvis driver det bort gråten och skriken. Kanske sover hon om natten nu. Jag har förtröstan.
Malmöhelgerna är de bästa i sitt slag. I går lunch med Gustav, Matilda och Abbe. Jag blev som alltid lägenhetssugen men hemma i den rosa drömmen igen gick det över. Emma, Mads och Etshelle gjorde en snabb visit och sen på kvällen "Häxjakten" på stadsteatern och Ida imponerade såklart. Efteråt drack vi vin på vad som verkar vara malmö stadsteaters hemmapub, ful inredning och dyrt vin, men ack så bra. David drog skämt vars poäng han glömt, vi pratade Hanukkah vs Jul och sen gick vi hem tidigt i den malmöitiska natten. Idag åt vi bullar och drack kaffe ute i bokskogen. Varje helg skulle vara sådanhär.
Monstersonny, herregud. Något har vi gjort fel och ungen vill inte sova. I går, när jag dagen till ära tömt min to-do, tvättat den förbannade tvätten och bjudit på en fin födelsedagsmiddag bestämde sig Sonny för att vägra sova och bara gråta. Så vi la oss 2130 i går med ett skrikande moster. Somnade framåt 01 och vaknade därimellan en miljard gånger. För visst är det märkligt, när man planerar då går det åt pipsvängen. Jag har förtröstan och tror på den oplanerade fredagskvällen. Jag tror att jag har bestämt mig för att inte gå på KB i kväll och få en Ängelholmschock. Jag tror jag skall hålla mig hemma på backarna. Idag kom så Gert-Inge och räddade mig, vi är numera med balustrad och jag kan pusta ut och behöver inte vara nervös för att Lykkeliten och de andra små skall ramla ner och slå sig ihjäl.
Hittade detta klistermärket på ett stuprör nära den rosa drömmen. Någon tar Skåne på lite för stort allvar. Jag tror att det är roligt.
Zlatan har åkt hem igen och barnen sover. Jag och Niclas dricker vin och äter mörk choklad och planerar för framtiden.
Zlatan är här i dag och för första gången i mitt mammaliv gick Smilla upp utan protester. Det fick mig att fundera över hur det skulle vara att alltid ha hund. Men en frukost senare, då Zlatan ätit upp Sonnys macka, och en promenad senare då Zlatan ätit både rönnbär och en gammal morot som någon slängt, var jag inte så säker längre. När Sonja sedan drack vatten ur Zlatans vattenskål, var jag rätt så övertygad om att jag inte skulle ha någon hund. Men det är fint att låna en, så här en gång i bland. Sonja kan gå nu förresten. Om tre steg räknas. Jag tror att det gör det.
Ni vet, det är lungt i den rosa drömmen. I dag skrev jag ett mail till en vän som jag inte hört av på väldigt länge. Det kändes pretto men jag är glad att jag tryckte på send. Det regnar i Kirseberg och jag tycker att November är vackrare än någonsin för.
Igår var Sanna, Johannes, Inga och Mads här. Det var allt för länge sedan sist och det var en riktigt bra kväll. Mads hade med tårta och alla barn somnade relativt tidigt. Ett och annat monster ringde på dörren och när godiset väl var slut försökte jag och Smilla bjuda på oliver i stället, men åkte på bus. De tre tonårstjejerna sjöng en sång, egenkomponerad får jag gissa, om pungrakning. Smilla fick en ny fråga att funder över.
Idag har vi tagit hand om trädgården och sen sprang jag en runda i Segepark, jag är ganska trött nu. Pappa Andersson har varit och hälsat på, och jag skall försöka få fler lediga helger hemma. För det är finfint. Godnatt.
Inlägg
