Monstersonny, herregud. Något har vi gjort fel och ungen vill inte sova. I går, när jag dagen till ära tömt min to-do, tvättat den förbannade tvätten och bjudit på en fin födelsedagsmiddag bestämde sig Sonny för att vägra sova och bara gråta. Så vi la oss 2130 i går med ett skrikande moster. Somnade framåt 01 och vaknade därimellan en miljard gånger. För visst är det märkligt, när man planerar då går det åt pipsvängen. Jag har förtröstan och tror på den oplanerade fredagskvällen. Jag tror att jag har bestämt mig för att inte gå på KB i kväll och få en Ängelholmschock. Jag tror jag skall hålla mig hemma på backarna. Idag kom så Gert-Inge och räddade mig, vi är numera med balustrad och jag kan pusta ut och behöver inte vara nervös för att Lykkeliten och de andra små skall ramla ner och slå sig ihjäl.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar