pepp pepp hepp

Jag är riktigt nöjd med styrelsemötet i går, inte för de stora beslutens skull, men för att de slog an på den där tonen, som jag gillar att höra. För att vi är i gång. Eller för att jag är i gång.
Vackraste Smillan är trött men nöjd, Göteborg var precis vad hon behövde, skräpmat, vänner, odelad uppmärksamhet, karosell (sic) och ridtur. Jag är också nöjd med Göteborg, jag känner att jag känner Majken Lo lite mera nu. Det är fint.
Det är fint att vara hemma i Kirseberg med, nu när körsbären blommar. I dag har jag cyklat kring och njutit, idag har jag träffar vackraste Bobban för lunch.
I natt hade Sonja en av sina devil nights, jag har cyklat till coop i dag och handlat välling och har förtröstan.

Danny, this one is for you

Efter att ha spenderat hela gårdagen i princip inomhus kan jag i dag konstatera att solroserna överlevt måndagens uteplantering, värre verkar det vara med gurkan som tycker att det är allt för kallt i Kirsebergssolen. Basilikan frodas i förrådet och under fiberduken mullrar rättikan.

vad blev det för sort?

Aldrig är genus så aktuellt som när man har en bebis. Äsch, jag tar tillbaka det, aldrig blir man påmind om hur aktuellt genus är som när man har en bebis.
Visst, det har inte hjälpt att vi gett Sonja smeknamnet Sonny men ändå. Ständigt tagen för att vara en pojk. Jag tror inte att det retar mig. Nej, det som stör är den överslätande kommentaren, att det var kläderna, färgerna, som förvillat, som gjorde att de antog. Det förvillar mig att vissa kläder är för flickor och vissa för pojkar. Det är genom att ha två barn med sex års mellanrum som jag kan konstatera att barnkläderna blivit än mer uppdelade i affären. För jag skiter egentligen i färgerna, det som gör mig galen är att flickbebisarna skall ha figursydda kläder. Jamais!
Alla som vet hur svårt det är att trä ett klädesplagg över ett barnhuvud förstår det orimliga i att det man trär över dessutom skall vara tight. J'en ai marre.
Idag på kören träffade jag min kompis - som var gravid ungefär samtidigt som mig, vars bebis jag ännu inte sett. Jag tittade ner i vagnen och frågade: Åh, vad blev det för sort?

fin helg

Niclas bloggar från Beijers park, han är duktig han. Själv sitter jag vid min dator. Känns mer real life. Helgen har varit oändligt vacker och jag har rosa kinder som skvallrar om mina whereabouts. Fredagen i en park i Helsingborg med vackraste Emma, Mads och Esther aka Esthelle. I går vägrade jag lämna den rosa drömmen och grävde i min trädgård, enbart Gustav bröt tystnaden, och Lisa. I dag har Smilla löst uppdrag som förde henne till Häxans hus i Beijan, där skatten fanns nedgrävd. Sen låg vi där i solen och drack kaffe och läste tidningar. Ikväll har Fredrik & Lisa varit här och sen anslöt Jan-Erik. Jag hade bakat veckans bröd, fyra baguetter och 40 morotsbullar. Jag får låtsas att det är söndag imorgon med, och baka veckobak då med. Men det var fint att ha dem tillbaka i stan.
Annars har jag tandvärk och funderar kring att starta eget.

som vanligt igen

Lördagkväll och grannen är full som vanligt. Han pratar osammanhängande om att kaffet är slut, jag nickar och förstår. Lillasyster Andersson är hemma igen. Mamma Andersson med.
Förutom något så ovanligt som ett däckbyte, Niclas körde ett fult trick och svamlade om att det var lätt att vara feminist bara man slapp byta däck, jag gick på den lätte och bytte ett av hans med, 3-1 alltså, jag tror att han vann den, jag tror kanske att det är som vanligt med.
Det är bra, som vanligt.

Skåneförälskad

En oändligt vacker påsk på Bjäre, kaffe med Pake, öl med Kent, te i Elas trädgård. Goda middagar med mamma Andersson och pappa Andersson. Traditionell bokrea på påskafton med tillhörande tårta och kaffe på bokhandlargårdens innergård. Löprunda längs havet. Påskgodis i solen. Att jag fick storstryk i yatzy är enda molnet på himlen.
Sen en tur till Österlen, även det snart tradition, vackraste Elias och Viggo där. Inget bråk den här gången. Ingen promenad till Brantevik. Sen vackraste Kirseberg. En rad dubbelfamiljare på frukost, Jensen-Lewis, Malmvall-Hansson, Jeppsson-Pettersen och så klart Jörneklint-Andersson. Så 2000. Så 30. Så underbart. Länge leve le nome de doubble.
I dag tisdag, ordningen återställd, grannarna tillbaka i husen, Sonja sover i trädgården (numera med hörlurar - hon har lärt sig av Majken Malmvall), Niclas gräver, jag påtar. Snart skördar vi den första rabarbern.
I morgon Stockholm. Sonja skall flyga för första gången. Håll tummarna, för första gången i mitt mamma till Sonny liv är jag nervös. Även om jag vet att det kommer att gå fint.

indoktrinering

Niclas sörjer att Smilla aldrig intresserat sig för sport. Att hon skiter fullständigt i det. Trots mutad med cola på den lokala baren om sommaren när det är fotboll på storbildstv. Trots mycket snygga fotbollskläder, speedwaykepsar och långa skridskopass i ishallen så kommer Smilla aldrig blir intresserad. Aldrig.
Tur för Nicke att han har ett barn till. Ikväll har Sonja svår att sova. Ikväll har Sonja och Niclas pappa-dotter umgänge. Ikväll SM-final, match 4. Sonja håller också på de vita, försäkrar Niclas. Jag är mycket förvirrad, brukar inte HV vara blåa? Eller har jag missuppfattat en hel sport?
Äsch, jag bara skoja, jag vet naturligtvis att de är vita eftersom de andra är svarta, och HV spelar ju borta i kväll.

Herren ger och herren tar

Jag har båda fötterna på jorden, håller fanan högt, men det är inte så mycket mer än så. Vackraste Sonjan och vackraste Smillan värmer mitt hjärta och Niclas. Jag hade en hejdundrande fest i fredags, roligast var kanske de danska födelsedagssångerna, som svenskarna (läs Anna) kunde bäst. Spännande också att konstatera vilka som också var med på min tjugo-års fest. Spännande ockå att konstatera att ingen från mina tre år på folkhögskola dök upp, inga av mina gamla kärlekar, inga från tiden i grundskolan (de var i och för sig inte bjudna), inga gamla kursare (inte heller de bjudna vid närmare eftertanke. CISV:arna höll leden täta och mina vackra familjer. The Lewis family regerade på dansgolvet. Vad vore festen utan er?
Kidden saknad såklart. Men det var fint. Jag skall fylla 30 oftare.
Fuck you som glömde ringa. Hjärtligt tack till er som var med mig, irl och i hjärtat. Jag säger som på Oscarsgalan, ni vet vilka ni är och att jag älskar er.