Jag har båda fötterna på jorden, håller fanan högt, men det är inte så mycket mer än så. Vackraste Sonjan och vackraste Smillan värmer mitt hjärta och Niclas. Jag hade en hejdundrande fest i fredags, roligast var kanske de danska födelsedagssångerna, som svenskarna (läs Anna) kunde bäst. Spännande också att konstatera vilka som också var med på min tjugo-års fest. Spännande ockå att konstatera att ingen från mina tre år på folkhögskola dök upp, inga av mina gamla kärlekar, inga från tiden i grundskolan (de var i och för sig inte bjudna), inga gamla kursare (inte heller de bjudna vid närmare eftertanke. CISV:arna höll leden täta och mina vackra familjer. The Lewis family regerade på dansgolvet. Vad vore festen utan er?
Kidden saknad såklart. Men det var fint. Jag skall fylla 30 oftare.
Fuck you som glömde ringa. Hjärtligt tack till er som var med mig, irl och i hjärtat. Jag säger som på Oscarsgalan, ni vet vilka ni är och att jag älskar er.
Vad jag gör istället för att blogga
8 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar