ostrukturerat

Sonja har blivit knasig och sover middag först framåt 16. Jag får ingenting gjort. Men vad gör det?
Nästa vecka fyller jag 30. Det är konstigt. Men bra.

Mm

N: Ska vi ta en titt på hallen

J: Nej, jag vill inte. Det skapar enbart förväntningar som aldrig infrias.

N: Vad menar du med det? Vi kan väl titta? Prata om hur vi vill ha det.

J: Fattar du inte vad jag säger? Jag vill inte.

N: Kom igen nu. Titta?

J: Jag blir galen! Jag vill inte titta på någon jävla skithall som haft ett hål i sig i ett och ett halvt år. Jag blir bara besviken. Fattar du inte? Du är så jävla provokativ. Ge dig nu för fan.

2 timmar senare.

N: Ska vi titta?

J: Mm. (Tänker: Titta kan inte skada.)

N: Så, vad är det du tänker vi skall göra?

J: Byta den här trasiga gipsskivan.

N: Ok, det borde vara snabbt fixat.

J: Mm. (Tänker: Men det kommer aldrig att bli gjort)

J: Det kommer aldrig att bli gjort (Tänker: Fan, sa jag det högt)

N: Mm. (Tänker: Jävla J. Jag skall fan visa henne)

2 timmar senare. En bil fylld med en utkriven hall. En hall utan väggar. En 1800-tals "ytterdörr" utan isolering. Fritt blås. En vägg kvar. Byggd av oidentifierad lättbetong á förkrigs-renovering. Armering: Vass.

J: Han killen du spelar boll med, han som är arkitekt.

N: Ulf?

J: Ja. Tror du han kan komma över och ge oss råd.

N: Du menar?

J: Ja, om vi vågar riva väggen eller inte.

N: Mm (Tänker: Hur fan kan man glömma att regla upp en halv vägg?)

J: Mm.

så retro

http://hem.passagen.se/smillaandersson/

Nihil humani a me alienum puto

Det är inte natt i det rosa huset, men nästan. De sover sött, sida vid sida. Värmen är fortfarande avstängd, och vi lever med raggsockor på, i detta ekologiska/ekonomiska experiment.
I lördags drabbades vi, det gamla skulle ut och Niclas sågade ner halva äppelträdet.
En syster i Marocko, en annan någon annan stans? Jag vet inte så noga. Det är mest tyst.
Men våren kommer nog.

ingen rök utan eld

Det finns en barnbok om en mamma som är en drake. Jag är en sådan mamma i dag.

untitled. 2009. dreams on canvas.

När är tiden att förvekliga den stora drömmen? Ta det där banklånet och ge sig helhjärtad ut i sin idé? Sen. Brukar jag tänka. Sen. Brukar jag svara. Men, jag tror att jag vill att sen skall vara nu. Nutida drömmar kräver per definition reellt förverkligande. Verkar konstigt att förverkliga drömmar sen. När de kanske inte längre är aktuella. När de blivit någon annans dröm. Det finns kanske inget i morgon. Kanske inte heller några drömmar. Då. Men nu. Nu finns de. Jag skall strax våga. Men först skall jag gå till tandläkaren. Imorgon redan.

Lundell is full of shit

Ändå var jag tvungen att läsa hans senaste bok. Den slutade än mer lundellskt än hans andra, han fick behålla kaka samtidigt som han käkade upp den. Alltså, ett harem kvinnor på en vingård i France. Herregud, vilken hemkomst. I kvinnan alltså.

Hopplöst trött på de där flosklerna om kärlek som frälsning så älskar jag ju det där ändå. Ett gammalt blandband med Lundell i en stor bensindriven bil, Niclas hand i min. Ja, ni vet. Hemkomsten. Frälsningen.

Om förra veckan var en välbehövd paus från tvåsamhetens intimitet så längtar jag denna veckan. Vill att han skall komma hem. Inte för att vagga sjuka barn om nätterna. Inte för att lätta tvättbergets tyngd. Inte för att lämna barn på kör, dans, kompisar. Nej inte för något av det där. Men för att ligga nära mig om natten.

Niclas, kom hem nu.