Ändå var jag tvungen att läsa hans senaste bok. Den slutade än mer lundellskt än hans andra, han fick behålla kaka samtidigt som han käkade upp den. Alltså, ett harem kvinnor på en vingård i France. Herregud, vilken hemkomst. I kvinnan alltså.
Hopplöst trött på de där flosklerna om kärlek som frälsning så älskar jag ju det där ändå. Ett gammalt blandband med Lundell i en stor bensindriven bil, Niclas hand i min. Ja, ni vet. Hemkomsten. Frälsningen.
Om förra veckan var en välbehövd paus från tvåsamhetens intimitet så längtar jag denna veckan. Vill att han skall komma hem. Inte för att vagga sjuka barn om nätterna. Inte för att lätta tvättbergets tyngd. Inte för att lämna barn på kör, dans, kompisar. Nej inte för något av det där. Men för att ligga nära mig om natten.
Niclas, kom hem nu.
Vad jag gör istället för att blogga
8 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar