grönvik, kalmar, öland

Vi avslutar sommarsemestern 10 med en helg i Småland. Vårt första uppehåll var hos gammelfarmor Rut 93 år. Rutan bor i Grönvik, den vackraste platsen på jorden. Och nej inte så där facebook vackrast eller finast. Utan på riktigt, den vackraste platsen på jorden. Hit gick vår första gemensamma resa, sommaren 01. I Grönvik var Uffes får på rymmen.

Sen åkte vi vidare mot Kalmar. I Kalmar finns farfar och Laila, god mat och världens största studsmatta. Idag har vi varit på Öland, och tittar på Niclas gammelmorfars föräldrahem.

sista betalda semesterdagen

På måndag börjar Nicke jobba igen. Jag kunde inte låta bli att ta en Elisabet Lewis bild, över min sovande familj. I går var Nina här, hon borde komma oftare.

så går en dag än från vår tid

och kommer icke mer.

i kväll

Ikväll fick Sonny följa med och kvällsbada. Hon fattar ingenting, hon tror att man får bada i timmar på kvällen som man gör på dagen. Hon gallskrek när hon var tvungen att gå upp efter bara fem minuter. Sen var hon hal som en ål hela bryggvägen in. På stranden körde en traktor och samlade ihop tången. Det var spännande nog för att glömma att hon var arg.

söndag

På semestern är alla dagar de samma, förutom söndagen, då sänker sig tempot i den anderssonska familjen. Vi lagar riktig mat och pratar. Idag fick vi en ny favorit på bordet, kålrabbin. Söt, liten, len. Inte alls som den är om hösten. Man måste älska det här.

grön revolution

Så sakta claimar vi vårt hus, och sakta sakta tar det form. De ack så vackra men vagt jag har varit på greklandssemester blå fönstren är nu, jag är 30 år och drömmer om en mockamaster gröna. Våra barn håller på att slå ihjäl oss för detta med fönstermålning är så tråkigt. Inte nog med att vi målar i flera timmar, där emellan måste vi vara hemma och vakta det vidöppna huset. Smilla överväger att flytta in hos Sissela.

Sonja mutar vi med saft och Allan Edwall i öronen. Smilla mutas med nya biblioteksböcker och kvällsbad.

Jag vill aldrig att sommaren skall ta slut.

kvällsbad

trött

Idag är vi lite trötta, lite uppgivna, det vill aldrig ta slut. 17 fönster är många fönster. 30 meter plank är 30 meter plank.

I torsdags fick jag träffa min Lisa. Vi drack öl på far i hatten. Hässleholm är långt bort. Jag gillar bättre när hon jobbar i Malmö.

Igår var Victoria och Daniel här, de bjöd på ett bubbel som vi inte skall servera på bröllopet. Idag när vi skrapade fönster konstaterade Niclas att Daniel är en av de få som vi känner som är riktigt frank med mig. Det är en av de saker jag uppskattar mest med Daniel. Och att jag kan ta det är en av de saker jag uppskattar mest med mig själv.

fönstermålning.

Efter en varm dag med fönsterskrapande och grundmålning av fönster drack vi rosévin hos grannarna.

Sen kompade Sonny Jan-Erik på pianot.

På kvällarna läser vi jorden runt på 80 dagar och vi följer Fileas Fogg på jordgloben. Smilla tycker inte att vi skall nöja oss med detta, hon vill se Suez. Det vill jag med.

hemma igen

Vi är hemma igen efter champagneprovning i Göteborg. Malmö visar sig från sin finaste sida, riktigt hett, riktigt varmt i vattnet, man vet att det är sommar när mellanösterngummorna sitter i skuggan på ribban och röker. Vi har handlat färgprover och snart snart skall vi sätta i gång.

semestern

Idag har vi gjort Göteborg, hela familjen, men vi hittade inga bröllopskläder. Synd. Synd också att Charlie nu tackat för sig. Det har varit en fin tid. Ikväll provar vi bröllopschampagne hos Anders och Sara i Jonsered. Som sig bör sista kvällen på resesemestern. På måndag börjar fönstermålningen.

älskade.

De sover nu, mitt hjärtas barn, Smilla, Sonny och lilla Ingrid. Jag hade glömt hur mycket jag saknat henne, hennes pappa och hennes mamma. Det är en ynnest att få älska, sina barn, andras barn. Sin man. Sina vänner. Till Österlen har jag ett romantiskt förhållande, det var här vi badade sommaren då Smilla var nyfödd. Då var jag 23 år. Det är en evighet sedan. Ett liv. Idag är jag en annan. Niclas var 30 år, yngre än vad jag är i dag. Som jag älskade honom då. Som jag älskar honom nu. På ett helt annat vis. Men ändå på samma. Jag är lika lycklig nu som jag var då.

En av de saker som jag värdesätter med Niclas är att han vet att ge mig egentid. Han vet. Att jag älskar ensamheten. Att jag måste få vara själv. Han smyger iväg. Subtilt. Som ikväll, han och David i köket. Jag här ute i kvällen. Med mina böcker. Med mina tankar. Jag tänker att det är ett liv mellan nu och mellan då. Då det var bottenlöst. Mörkt. Nu ljusaste sommarnatten.

De äter glass nu, utan mig. Det gör inget. David skramlar med disken. Niclas kollar resultaten. Ida har somnat bredvid Ingrid. Eller så vakar hon. Från grannarna skrålar festen. Jag lyssnar på Niclas playlist. Man måste älska sommarkvällen. Man måste älska livet.

semester

Som vi har längtat. Efter gemensam ledighet. Nu sitter vi här, i en stuga på Österlen, med våra böcker, med semestermat, vin, barfotabarn som slocknat, med bröllopsplaneringen. I natt kommer David, Ida och Ingrid. Efter dem har vi nästan längtat mer än efter ledigheten i sig. Imorgon Haväng. Då kan vi dra oss med Lundellfloskler på riktigt. Som jag längtar!

som han längtat

Igår sommarmat inne på gården. Familjen Rue Falk var här, och deras fina barn. Så kom Simon, Aston och Inga på överraskningsbesök. Som han längtat Simon, att få vara med på bloggen. Det är inte första gången, och inte sista, men det var länge sen sist, då åt vi mat på kolonin i en annan del av Sverige.