Klockan är tio i tolv

och jag har precis ätit frukost.
Smilla har rymt till Lykke och jag har läst dagens tidning. Vad ska jag göra nu? Detta ok att vara ledig. Skulle druckit kaffe om det inte var slut. Får kanske ta bussen in till stan och fika.
Det blåser ute och jag är tjock. Det är jobbigt men överkomligt.

"Det är en fråga om ledarskap"

Jag tror Daniels bästa citat hoppar ur hans mun när han är i sällskap av mig.

Midsommar

Jag är lite osäker nu. Om Spanien eller Italien vinner kvällens kvartsfinal. Om familjens påstådda lugn. Om stundande renovering. Midsommar var fantastiskt vacker och harmonisk, vi låg på en strand och gjorde det vi alla gör bäst, Niclas sov, jag läste och Smilla gjorde sandmos med sandkorv. Det låter tragiskt så här i efterhand, men det var så välbehövt, så allas tid och så bra. Vi hann med picknick och promenad, kaffe och middag innan vi somnade alla tre på vårt danska pensionat. Midsommardag besökte vi Karen Blixen museet och Smilla tyckte det var bajstråkigt, och jag slås av likheten mellan mig och mina egna föräldrar. De drog med oss till allsköns museum, varav V&A i London var det absolut tråkigaste, förmodligen för att det är så stort. Så vi nöjde oss med den snabba turen av Karen Blixen museet.
Igår åt vi sedan, om jag får säga det själv, en fantastisk middag, i sällskap av Nick och Anna, långväga ändå från Tyskland, och the Rue family.
Inga skulle vi inte släppt in för vi fortsatte där vi slutade efter torsdagens middag, att spåna på den stora köksflytten. Nu kan jag inte fokusera på annat än renovering.
Men nu vet jag i alla fall en sak, att Spanien vann. Viva Espana!

Stockholm i går

Det var jag, Kent Härstedt och en drös tursiter på flyget upp i går. Även stackars Stockholm var turistinvaderat av sommarlediga människor i det föga smyckande plagget shorts.
Jag provade jeans på Top Shop och åt en utelämnande men trevlig lunch med min gamle vapendragare David. Vi ses en gång om året och tömmer våra inre, omtumlande men bra. 2008 rapporten var hoppfull måste jag säga. Jag kände mig stabil, jämfört med lunchen 2007. Att Ingrid hunnit bli två sedan sist påminner mig om vilken dålig extra-moster jag är, skall snart ge mig ut på stan och kompensera detta med en present, för det är väl så vi gör för att döva våra samveten?
Sen jobbade jag några timmar med Adam, och fram emot kvällen anslöt Eva, vi tittade på det nya kansliet och åt en trevlig middag innan jag tog flyget hem. På hemresan såg jag två kändisar, Ilmar Reepalu och så han från Bolibompa som jag glömt vad han heter. Niclas och Smilla mötte mig på Sturup, romantiskt men sant, och efter några sena timmar framför datorn somnade även jag.

"Det är lätt att vara feminist när man är snygg"

Mina bästa citat hoppar ur munnen på mig när jag träffar Lisa.

Blandade nudlar

Jag hade en vän en gång som aldrig ätit nudlar. Trots att han varit både student och rest jorden runt. Trots att han lever här och nu i 2000-talet. Undra hur det är att aldrig ha ätit nudlar. Att inte veta att det finns glasnudlar, risnudlar, äggnudlar, billiga nudlar och dyra nudlar. Att aldrig ha ätit Pad Wonsen, eller någon annan pad för den delen. Mina bästa nudlar åt vi i Ho Chi Minh city, på ett fantastiskt hotell där middag (nudlar) ingick. Mina sämsta nudlar var de där snabbnudlarna som man i början av 90-talet åt hemma i köket, gärna direkt ur kastrullen. Det vitnamesiska hämtstället i Linköping, nedanför Davids port har de bästa nudlarna jag ätit i Sverige. Vieng Thai här i Rörsjöstaden de farligaste, de gav både mig och Niclas allergisk chock.

Jag tror att livet är lite som nudlar, trots att det är min favorit så går man på nitar ibland. Idag har varit som Ho Chi Minh nudlar och snabbnudlar blandat. Ena studen vill jag gråta i frustration över varat, över tvätt och ett hem som förändras så långsamt, min egen handlingsförlamning jag vet. Mitt eget fel jag vet. Mitt ansvar. Mitt liv. Min lycka. Mantra mantra. Å andra sidan vackert och så bra som livet är, frukost med Lisenfisen, Lykke och Smilla i sandlådan, ny bok från bibilioteket och sen min far här på fotboll. Det är frustrerande med nattlig astma och den värsta allergin sen mannaminne, jag är trött och vill bara ligga på soffan. Men jag vill så mycket mera. Tänk om sommaren bara rinner förbi. Men äsch. Ta det lungt. Köp 3 för 10. Färdigt på 1 minut. Mums.

Förrådsstädning

Niclas har bott här på riktigt i en vecka nu. Det har varit en fin vecka på café och stranden. Idag efter att jag varit i Lund och jobbat några timmar med Richard så bestämde jag och Niclas oss för att nu var det dags. Dags att sluta slappa. Så vi har städat hela förrådet. Det är fint nu, och Smilla gick ett spontant luciatåg, eftersom hon hittade jullådan. Annars är det mest fotboll nu.

VG VG

Oh yes, jag är en sucker för att få högsta betyg. Idag dängde jag in två VG av två möjliga, därmed är 1/3 av min utbildning till att bli fröken Jenny avslutad. Nu är det sommarlov sånär på en dag i veckan som är vigd åt freden på jorden.

Smilla har återfått humorn och idag lämnade jag in henne på lekhuset när jag och Niclas storhandlade på ICA. När turen var slut gick Niclas för att hämta henne, varpå hon säger till lekhuspersonalen: den mannen är inte min pappa. Kvar fick de båda stå till dess att jag kom och löste ut dem.

sommarlov bites

Stackras lilla Smilla, jag tror att det är så man skall se det. Hon är varm, frustrerad och ensam. JAG HAR INGENTING ATT GÖRA, ekar över Kirseberg sedan i går. För nu är hennes mamma och pappa lediga och vill göra just ingenting. Ingenting i alla dess former. Smilla vill gör allting i alla dess former. Det är ju inte det att vi gör ingenting, vi gör en masse. Men semestertempot och hemmalivet måste nog få lägga sig, sätta sig, för oss alla tre. Igår var en underbar dag och en katastrof dag i ett. Vi åt frukost i bersån med Anna, Jan-Erik, Lykke och Tilde. Men underbart är kort och grannarna skulle iväg över helgen, ensam kvar, var Smilla. Med en bajssandlåda och utan Lykke. Hennes dumma mamma tjatade i väg henne till bondens marknad, det var ju sista dagen innan sommaren och jag ville så gärna gå. Smilla ville inte till någon bajsbonde och Niclas tyckte jag spelade ut skuldkorten. Men det är sant, jag har försökt att komma i väg hela maj men det har alltid kommit något i mellan. Men det blev bajsbonden till slut, mellan tårar, skrik och en mamma som gick själv, en tapper Niclas och Smilla som mötte upp. Smilla bråkade och levde ut så en av tanterna gav henne 2 hg körsbärstomater eftersom världen var så ond. På vägen hem snubblade vi in på Uma Bazar och vi trösthandlade, både jag och Smilla, ekologiska trosor och linnen och så grep jag efter ett halmstrå och köpte boken "Harmoniska Barn". Ja, ni förstår vilken nivå livet var på. Jag läste ut den samma dag och styckten om barn och mat var bra, inget nytt, men ändå, socker suger liksom e-nummer, sen var det det gamla vanliga antroposofiska babblet om det onda vita mjölet och jästen. Och ett kapitel om vilkten av att ge sina ungar vitamintillskott (sic) och hur naturmedicin botar todos. Boken hamnar inte på rekommendationslistan och jag känner mig trygg både i min roll som förälder och som människa.
Kvällen avslutade vi på historisk mark, på Långa bryggan i Bjärred, och Niclas berättade för Smilla om livet innan henne och kärleksbreven. Jag måste se om jag kan hitta dem. Sen somnade vi i soffan framför Portugal-Grekland. Eller i alla fall jag.

Idag har vi ätit fruksot på vårt nya stammiscafé, Grannen och sen bråkat en sväng. Men jag tror mer på i dag än i går.

"Jag tror jag tror på sommaren".

bank bank

Roland talade mycket om vikten av att stänga de där dörrarna efter sig. Att sedan spika igen de. Att aldrig mer glänta på dem. Då, trotsig och förvirrad, ifrågasatte jag hur man kunde veta vilken dörr det var som skulle stängas. Nu vet jag. Nu spikar jag på som fan.

Rättvik

Vi har spenderat tre underbara dagar i Dalarna. Vädret var helt fantastiskt och vissa av oss premiärbadade, Smilla har badat i en månad så för hennes del var det bara sjöpremiär, stort det med. Brullopet (som Smilla säger) var fantastiskt och Anna och Jens var vackrast i världen. Jag grät såklart. Vi var alla i vårt esse, på våra egna vis, så Smilla somnade i tårar, Nicls vaknade och kräktes, och jag fick magont av att ätit lite för mycket. Eller äsch, Niclas, var i sitt esse. Han hamstrade i baren fem minuter innan den stängde, dansade sin vanliga dans, och övertalade brudgummen att ge sig ut på nattliga upptåg så att bruden fick somna solo. I går flyttade han in här på riktigt, Niclas, behöver jag säga att jag är glad? Ikväll firar vi det och lisas examen såklart med att grilla i trädgården.

Imorgon har jag min sista skoldag, så sen kan vi fira det med.