sommarlov bites

Stackras lilla Smilla, jag tror att det är så man skall se det. Hon är varm, frustrerad och ensam. JAG HAR INGENTING ATT GÖRA, ekar över Kirseberg sedan i går. För nu är hennes mamma och pappa lediga och vill göra just ingenting. Ingenting i alla dess former. Smilla vill gör allting i alla dess former. Det är ju inte det att vi gör ingenting, vi gör en masse. Men semestertempot och hemmalivet måste nog få lägga sig, sätta sig, för oss alla tre. Igår var en underbar dag och en katastrof dag i ett. Vi åt frukost i bersån med Anna, Jan-Erik, Lykke och Tilde. Men underbart är kort och grannarna skulle iväg över helgen, ensam kvar, var Smilla. Med en bajssandlåda och utan Lykke. Hennes dumma mamma tjatade i väg henne till bondens marknad, det var ju sista dagen innan sommaren och jag ville så gärna gå. Smilla ville inte till någon bajsbonde och Niclas tyckte jag spelade ut skuldkorten. Men det är sant, jag har försökt att komma i väg hela maj men det har alltid kommit något i mellan. Men det blev bajsbonden till slut, mellan tårar, skrik och en mamma som gick själv, en tapper Niclas och Smilla som mötte upp. Smilla bråkade och levde ut så en av tanterna gav henne 2 hg körsbärstomater eftersom världen var så ond. På vägen hem snubblade vi in på Uma Bazar och vi trösthandlade, både jag och Smilla, ekologiska trosor och linnen och så grep jag efter ett halmstrå och köpte boken "Harmoniska Barn". Ja, ni förstår vilken nivå livet var på. Jag läste ut den samma dag och styckten om barn och mat var bra, inget nytt, men ändå, socker suger liksom e-nummer, sen var det det gamla vanliga antroposofiska babblet om det onda vita mjölet och jästen. Och ett kapitel om vilkten av att ge sina ungar vitamintillskott (sic) och hur naturmedicin botar todos. Boken hamnar inte på rekommendationslistan och jag känner mig trygg både i min roll som förälder och som människa.
Kvällen avslutade vi på historisk mark, på Långa bryggan i Bjärred, och Niclas berättade för Smilla om livet innan henne och kärleksbreven. Jag måste se om jag kan hitta dem. Sen somnade vi i soffan framför Portugal-Grekland. Eller i alla fall jag.

Idag har vi ätit fruksot på vårt nya stammiscafé, Grannen och sen bråkat en sväng. Men jag tror mer på i dag än i går.

"Jag tror jag tror på sommaren".