vad blev det för sort?

Aldrig är genus så aktuellt som när man har en bebis. Äsch, jag tar tillbaka det, aldrig blir man påmind om hur aktuellt genus är som när man har en bebis.
Visst, det har inte hjälpt att vi gett Sonja smeknamnet Sonny men ändå. Ständigt tagen för att vara en pojk. Jag tror inte att det retar mig. Nej, det som stör är den överslätande kommentaren, att det var kläderna, färgerna, som förvillat, som gjorde att de antog. Det förvillar mig att vissa kläder är för flickor och vissa för pojkar. Det är genom att ha två barn med sex års mellanrum som jag kan konstatera att barnkläderna blivit än mer uppdelade i affären. För jag skiter egentligen i färgerna, det som gör mig galen är att flickbebisarna skall ha figursydda kläder. Jamais!
Alla som vet hur svårt det är att trä ett klädesplagg över ett barnhuvud förstår det orimliga i att det man trär över dessutom skall vara tight. J'en ai marre.
Idag på kören träffade jag min kompis - som var gravid ungefär samtidigt som mig, vars bebis jag ännu inte sett. Jag tittade ner i vagnen och frågade: Åh, vad blev det för sort?