Hamnen är oändligt vacker idag. Diset gör den rättvisa. Påminner mig om en tid och ett liv i slutet av 90-talet. För ett ögonblick saknar jag er, Frida, Pernilla, Christian och Conny. Och alla er andra som kom och gick. Saknar nätterna när vi gick under vägarna i hamnen, promenaden vid slakthuset, det där gamla huset vid järnvägsspåret, där pojkarna rökte hasch och flickorna drömde om hångel.
Jag minns särskilt en sådan natt när alla ställen stängt och jag följde med Christian hem. Han gjorde te och sen somnade vi till radioteaterns "sagan om ringen". En natt utan mer än hångel, som lätt skulle kunna glömmas bort. Om det inte vore för radioteaterninspelningen.
Sen kom våren och Christian körde samma trick med andra kvinnor. Det var våren jag lärde mig om systerskapet. Kvar på kajen i Helsingborg stod Christian och Conny. Conny, som fick stå till svars för vad Christian gjort. På båten satt Frida, Pernilla och jag och rökte "taxfree"cigaretter.
Jag tror han somnade själv den natten, Christian, lyssnandes till Sven Lindbergs röst, "radioteatern ger...".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar