kolikok

Smilla var på mulle för första gången idag, hennes pappa tog henne med dit. När han kom hem sa han att det var roligt att träffa andra pappor. Det visade sig att inte en enda mamma hade följt med sitt barn dit. Coolt tänkte jag. Min pappa visste nog inte ens att vi gick på mulle, än mindre var mulleskogen låg. Det har sannerligen hänt en del i jämställdhetsSverige de dryga 20 åren sen jag drack o´boy i mulleskogen.
Vid närmare eftertanke så har det nog inte det. Up my arse att vi skulle vara så jämställda att det numera är männen som sörjer för all barnens väl. Men papporna har fått en egen dag, söndagen, det är då papporna tar med sina barn (iaf de lite större) på café, till lekplatsen och till mulle. Mor är fortfarande den som arbetar deltid, har 82 % av männens löner och tar barnen på veckans fritdsaktiviteter.
Den enda skillnaden i mullskogen, idag 22 år senare, är den sockerfria o´boyen och att ungarna har reflexvästar med visselpipa, om de kommer bort.
Jag skulle vilja ha en sådan väst, så jag kunde blåsa i visselpipan när jag går vilse. Om det är omöjligt så vill jag ha kvoterad föräldraförsäkring. Kolikok på er!