choices

Att fatta beslut är det svåraste jag vet och det jag undviker mest. Jag drar på besluten så länge jag kan vilket ibland resulterar i att omständigheterna fattar beslutet åt mig men oftast att jag fattar besluten i sista stund. Det senare resulterar i att jag står i kön på ica hopplöst hungrig, att jag påbörjar mina kurser en vecka efter alla andra eller att jag skriver jobbansökningar 23.50. Inget av alternativen är något som jag mår särskilt bra av. Men jag är hopplöst rädd för att fatta fel beslut, även om jag tror mig veta att det inte finns rätt och fel beslut. Det finns bara de beslut man gör, allt annat är sinnets konstruktioner.

Jag fattade ett beslut för snart tre veckor sedan, ett beslut som jag skjutit på, kanske för länge, kanske för kort tid, jag vet inte. Ett beslut som jag stundom ångrar, stundom är glad över att jag gjorde, kanske inte så mycket för egen del, men för någon annans. Men trots att det där beslutet var ett av de svårare på länge, trots att jag ibland tvivlar, så är jag mest glad. Glad över att jag slutat att stampa på samma plats, glad över att få veta, glad över att slippa stå inför den ångest och vånda som det innebär att inte våga besluta sig.

I den där lättnaden finns ändock ett visst mått av sentimentalitet, av saknad. Av längtan. Efter det som en gång var. Vissa dagar avskyr jag ofriheten i att ständigt ta ansvar. I kväll är en sådan dag.