åh.

jag är förlamad. Av detta förbannade mörket, av denna höst. Jag stampar på stället, all glädje och lycka till trots. Du får inte tro att det inte är bra. Att jag inte är lycklig. Det är inte det, jag sitter bara fast. I någon slags frustration. I någon slags sorg över att ha sårat vänner som jag älskar. I någon slags irritation över att inte ha ett jobb som matchar mig. I någon slags efterdyning av en lång romans. I någon slag ovisshet över hur man lägger alla ägg i en korg. I någon slags limbo mellan terapisamtal. I någon slags flytt. I någon slags november.