vab

Det går så lång gång mellan gångerna, men det är inte min avsikt. "Det är bara så mycket nu", tänker jag inte säga, för det är det inte. Det är bara lite vardagsrörigt, men jag börjar tro att det är kroniskt, och i stället för att leva med mina ständiga men, försöker jag acceptera det jag inte kan förändra.
Smilla är sjuk idag, eller hon verkade vara det 7 i morse men nu är jag inte så säker. Hon ville nog bara inte gå ut i snöblåsten. För det snöar ute. Gud hör återigen bön och har förvandlat fulaste brunaste novemeber till vackraste vintern. Jo, jag är tacksam. Aldrig nöjd, men tacksam. Det är inte så illa det.