barn, barn, barn

Sonja är fortfarande sjuk, men nu på penicillinkur nummer två och vi har förtröstan. Vi mutar henne med blåbärspuré och äta själv tricket för att trolla bort det onda i örat. När det inte hjälper gömmer jag mig under bordet och hoppar fram med ett fint tittut. Hemmagjord glass funkar också.
Sonja är hjälplöst liten men Smilla förvånansvärt stor. Hon ligger i sin säng om kvällar och morgnar och läser sina böcker som vi släpar hem från Kirsebergsbiblioteket. Där emellan är hon ute någonstans, men en kompis, på äventyr. Det är fint att vara sju. Det är fint att få vara morsa till sådana fina ungar.