jag är hemma nu

Inte i väg på mitt miljonte läger eller möte, inte på mammas soffa, inte på någons balkong, inte ute på resa, inte på kolonin. Jag är hemma. Eftersom jag inte längre är student har jag kastat ut mitt skrivbord och bytt det mot en fotölj, så där sitter jag nu. Hemma. Med utsikt över berzeliusparken. Det är skönt att vara hemma, det är det. Bara jag och mina skitdrömmar. Mina ting som gör mig lycklig, i alla fall i dag. Min Smilla. Våra ikea besök. Vårt liv.
Men visst var Skåne oändligt vackert. Förbannat vackert. Kankse är det för att jag har mina kära där, kanske är det för att rutinen och tryggheten. Men kanske är det så att Skåne är genuint vackert. Att slätt och hav har ett högre estetiskt värde än skog och kullar. Jag tror på det. Idag gör jag det.