åter

Jag är åter, förlåt mig för min frånvaro. Det är mitt nya jobb som tar musten ur mig. Jag har blivit en av dem, som när jag kommer hem inte orkar mera dator. Åtta timmar dator räcker. Istället har jag orkat med mitt läsande och betat av en hel del av min to-read list. Jag har cyklat östgötaslätten runt. Drömt bonderomantiska drömmar om de förfallna torpen. Sytt sommarkläder jag inte tycks få använda. Latat mig på kolonin. Nej, jag är inte en av dem som dödat 30 000 sniglar. Jag och Smilla säger, sniglarna skall väl också få leva. Jag är kanske inte den mest populäre kolonisten nu. Man kan säga att istället för fullskaligt mord ägnar jag mig åt eutanasi. Jag höststädar redan nu. När vintern kommer skall inte ett löv finnas kvar, så att sniglarna inte kan övervintra. Inte på min lott. Istället möts de av en naturlig död och jag har ett rent samvete.
Smilla är också åter efter nästan tre veckor i de småländska skogarna. Framtänderna är lösa och hon har lärt sig cykla utan stödhjul. Jag tror kanske detta var sommaren då hon blev stor.
Kanske är detta också sommaren då jag blev stor? Då jag köpte mig en 1.20 säng för bekvämlighetens skull. Då jag fick mig ett jobb som jag nu efter några veckor också tycker om. Då jag inte tjuvröker. Inte röker alls.
Grattis till mig.