Det är något mycket mycket sorgligt över min tid. Över dessa FB-chattar. Över att Alfons har odjur under sängen. Sonja skriker så att mitt hjärta dör varje gång jag lämnar henne på dagis. Jag har så mycket att göra att jag fallerar att kanalisera den tid jag har åt rätt håll.
Det är inte något sorgligt över bara min tid, även över Malmös. Idag såg jag för första gången, hur snöröjarna inte plogade vägen utan faktiskt lyfte bort snön med en skopa. Av alla mina skåneår har jag aldrig skådat något liknande. Eller så har jag det. men ändå.
Jag säger som Marcus Birro i dagens Tankar för dagen, jag saknar mina vänner med en slags lågmäld panik.
Vad jag gör istället för att blogga
8 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar