en gråtfri dag

Inatt blev vi inte väckta en enda gång, bara ljudet av en liten fin baby som andades lätt i mörkret, det har inte hänt sedan Sonny var 9 månader. I morse när jag och Smilla lämnade Sonja på dagis så grät hon inte, hon gallskrek. När vi hämtade många timmar senare berättade fröknarna att Sonja dansat och skrattat, eftersom det aldrig hänt förut hade de filmat det, två klipp fick vi ses. När vi gick hem och det snöade upp i näsan på oss, så grät hon inte, hon svor inte ens, hon bara gnydde. När det var dags för middag flög inga tallrikar i golvet, Sonja gillar pappafriadagar, då jag - när ingen tittar på - serverar barnen varm korv med bröd. Nu när det faller förbannad snö över Kirseberg, så sover hon fint. Hon somnade efter vällingen utan protester, utan nattprat.
Förutom snön och gallskriken, så borde alla dagar vara så här.