onsdag 10 februari 2010

älskade Birro

Så står jag här igen. Nej, så är det inte. Där jag står har ingen annan stått förut. Har jag aldrig stått förut. För ett ögonblicks sekund glömmer jag det.
Nytt eller gammalt, jag famlar. Jag famlar och tar till gamla knep. Gamla knep som inte fungerade då, som inte fungerar nu. Birro är min kompis i mörkret. Dagens krönika i expressen var fenomenal. Jag måste sluta tro att han kommer att rädda mig.
I all denna självupptagelse, förvirring och februarihat så har jag glömt att berätta. Rutan hoppade från 5:an i lördags. Hon är 7, jag är 30, jag kommer aldrig våga hoppa från 5:an. Aldrig.

Inga kommentarer: