Ännu en inre resa, ett lika fyllt tåg, men denna gången med Stockholm i ryggen, på väg hem. I huvudet snurrar samtalen med David, Adam, Anna. Det är nästan bara i Stockholm som jag har de här samtalen. De där samtalen som dröjer sig kvar. Små fraser som dröjer sig kvar. Lösryckta ur sitt sammanhang - banala. Om att välja livet, om tillit, om närvaro. Tre olika möten, tre olika samtal, tre olika vänner, men ändå samma tema. Samma sanning, som håller mig flytande. Jag står på toppen nu, långt borta från de där åren när jag fick slåss, för rätten att vara jag.
Idag är tacksamheten stor. Idag är jag glad att jag har nära till känslorna. Synd bara att Stockholm är så långt borta.
Vad jag gör istället för att blogga
8 år sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar