Om kvällen, på soffan, när det är tyst i huset, så pratar vi om drömmar och om vardagen. Vi dricker te, och Niclas håller om mina fötter. Hålla hand har vi aldrig riktigt gjort. Det börjar bli en av mina favorithalvtimmar om dagen. Det är hektiskt nu, så som Maj skall vara, avslut inför en kommande ledighet. Då är den där fothalvtimmen extra värdefull. Jag tänkte på det i morse, när jag susade ner till Högskolan, att om några veckor susar vi samma väg, men mot stranden. Långa middagar i trädgården. Till dess mos och halvfabrikat. Ungarna gillar det. Särskilt när de får sitta på samma pall. Även jag gillar maj. Riktigt mycket.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar