augusti

Det är något så förvirrat över att gifta sig. Vansinnigt dumt att bjuda folk att höra att vi skall älska i nöd och lust. Som om ni inte vet att vi älskar i nöd och lust. Som vi älskat i nöd och lust!

Jag kommer inte ens våga säga ja. Jag som blir nervös när alla tittar. Jag som älskar att alla tittar!
Jag mår nästan illa när jag tänker på alla er som skall komma, både ni som bor hopplöst långt borta och ni som bor nära. Det är en överväldigande känsla. För din och för min skull.

Sen tacksamheten, som väller över mig, att det är just vi. Du och jag och våra fina ungar. Hon som svarar "brum brum" när jag frågar var är Pappa? Som när jag rättar och säger, nej, han åker inte bil, han åker tåg, svarar "tut tut". Och så vackraste Rutan, nu med sin första vegetariska skinnjacka. Som hon längtat. Efter att få börja tvåan. Efter skinnjacka. Jag svingade mitt VISAkort, skall man ha 130 pers på fest i en allt för liten trädgård vad gör då en ny jacka. Fuck ärvda kläder. Kassörskan förstod ingenting, men svarade; på beloppet? Och så du, som släpper ut fjärilarna istället för att döda dem, som inte säger ett ord när jag stjäl böckerna du redan läser, när min tagit slut. Som ligger nära om natten.