Vi reste till farfar med två barn men fick bara med oss ett hem. Obekymrat hoppade hon vidare på studsmattan och vinkade bara i förbifarten. Jag och Niclas med var sin klump i magen. Vår baby. Så långt borta. Så många dagar. För det är en sak att lämna bort små barn, en annan att lämna bort stora. Vi satt tysta i bilen hem, föreställde oss hur det skulle se ut dagen då hon flyttar, på riktigt. Men så på kvällen, när vi kommit hem från middagen hos Sanna & Johannes, så ringde telefonen. Det är från telia hördes i andra sidan. Jaha, sa Niclas, Ett asflabb på andra sidan.
Idag njuter jag och Sonja av lugnet. Niclas är tillbaka på jobb. Jag och Sonja läser Max och Totte. Vi njuter av sista semesterveckan. Ena.
Vad jag gör istället för att blogga
8 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar