max

Så höll jag på att irra bort mig i tanken av att ha för mycket att vilja göra. Blev nervös över att tvingas prioritera i allt det jag vill. Försöka vara duktig och inte tänja på min egen kapacitet, att hinna vara ledig med. Men jag tycker ju innerligt mycket om att ha lite för mycket att göra. Att maxa tiden. Både med sådant som är mätbart i andras ögon, men också med sådant bara jag kan sätta värdet på. Det är tanken av att ha för mycket som förvirrar. Att ha för mycket i sig, det är helt hanterbart. Det är helt bra.