torsdag 25 november 2010

Stockholmssnö

Det gäller att vara modig. Att våga ha den där klumpen i magen. För det är inte farligt. Ovant möjligtvis. Okänt. Men ofarligt. Jag vet ingenting om imorgon och tanken får mig att vilja kräkas. Men ändå. Vi vet ingenting om imorgon. En sokratisk sanning, avdammad. Fortfarande giltig.

En av de jag älskar mest har rest till andra sidan jorden, på riktigt. Nästa gång följer jag med. I natt sov jag hos en annan jag älskar högt. När vi vaknade i morse föll det stora snöflingor över de gamla trädgårdarna och jag kunde ta på nuet. Stockholm är förbannat vackert i snö.
Jag har fått min älskade Stockholmsdos och därmed också min dos av Malmölängtan. Jag älskar hemlängtan. Jag älskar bortlängtan.
Snart hemma. Igen.

Inga kommentarer: