ofrivilligt attraktiv

Det händer mig ibland att jag känner mig ofrivilligt attraktiv, det sker dager som dessa när jag har för små jeans, gula gympaskor, finnar och ser allmänt dassig ut och det sker på de mest oanade ställena, oftast på bussen, tågstationen eller på föreläsning. Jag talar om ofrivlliga samtal med människor som om jag inte vore så rädd för att inte vara pk skulle kalla för konstiga. På dagens föreläsning om skuldebrev och pantsättning vände sig en man till mig i pausen och sa:

Du har inte varit här så mycket förr va?
(eh, är det här en nattklubb och har jag något våpigt urringat på mig?)
Jo, svarar jag, jag var bara inte här förra veckan
Aha, ja det är kanske jag som inte varit här så mycket svarar mannen
Kanske
Hur gick det på tentan då frågar jag
Nä det sket sig säger mannen, i januari tog KFM (fogden) min bil, i februari dog min pappa, nu i mars har jag opererat axeln och nu är min mamma döende.
Svårt att vara motiverad då klämmer jag ur mig.
(Jesus.)