ödmjuk

Det är förvirrat just nu. Jag pendlar mellan stressen av att ha för mycket att göra och med den en ständig längtan efter att hinna göra det jag drömmer om, i kombination med att jag ingenting företar mig. Tröskeln brukar som bekant vara hög när man sitter med okunskap på hand, själv sitter jag nog mest med tristess på hand. Över vad vet jag inte. Men idag är en bra dag, tack vare ett nattligt mail från en syster, långt samtal med en vän och en loppisrunda med en annan. Jag har det bra som har er, som står ut med mig. När jag är som knäppast. Jag skall snart lugna ner mig. Jag lovar. Till dess är jag knäpp och tacksam att ni orkar vrida upp gökuret då och då.