Åh herregud så dumt

Med ett ständigt minus på sömnkontot, förbannade mani, med en viss biologisk sårbarhet för nostalgi, så gjorde jag något dumt. "Åh herregud så dumt". Jag gläntade på gamla minnen. Jag har få sådana där minnen av tider jag vill återuppleva, inte heller detta var en värld jag vill kliva tillbaka in i. Men minnen är ändå minnen. För nostalgin skull. Eller i glädjen att få minnas det som varit bra. Men minnen, alltså, de borde hållas i den där stängda asken. För här är här och nu är nu. Men å andra sidan jag tänker inte skämmas för de minnen jag har, varken de bra eller dåliga. För som Rickard sa; det är bara minnen. De är inte sanningen. Det finns ingen sanning. Åh älskade kognitiva förhållningssätt. Älskade konstruktivst. Det som räknas är här i kväll, när resten av Sverige ser på barbiedockor på scen så är jag ensam med mina minnen i mitt rosa hus. Här i kväll så är det inte svårt men nostalgiskt att minnas.