Jag har haft några sådana dagarna nu, när jag låtit mig tyngas ner av ogräset, av lakanstvättarna, av illaluktande kylskåp och av ensamheten. Jag är slav under det sociala livet. Jag saknar mina vänner hopplöst mycket, förra veckans visit fick mig att inse hur tyst det är utan dig som granne. Jag saknar Santinis dyra luncher och Sangrias sunkna inredning. Jag saknar till och med LiU:s kaffe. För ja, jag saknar er.
Men visst, jag älskar Malmö. Jag älskar backarna och jag älskar kungsgatan. Jag älskar att element har bytt koncept och jag älskar er. Malmö är ju ändå malmö, trots att solen skiner så blåser det i blåshålet. Men min egen syrén blommar. Idag är ingen sådan dag längre. Jag njuter vemodet i solen och jag njuter det nya livet.

Nu lunch med Adam.