behov

Jag har ett sjukligt intresse, behov och krav på struktur, ordning, reda. Min hjärna är det optimala verktyget där allt finns insorterat, under sköna rubriker dessutom. Min fd terapeut (så 2000 att få säga så) har sagt åt mig att visulaisera min hjärna i form av lådor, möjligtvis dörrar, och att genom se lådan alternativt dörren framför mig vet jag också vad som finns innanför. Vissa dörrar har brokiga plankor (tänk Bamse spikar igen en dörr) för sig och går inte att öppna. I min hjärna finns också almanackor, att göra listor, adresslistor, inköpslistor, budgetar och oringda samtal.
Min värld är svart eller vit, aldrig och alltid mina mest frekvent använda ord. Jag missar aldrig en deadline, för gör jag det betyder det att det är min hjärna som fallerat. Otänkbart. Självklart missar jag deadlines ibland, men jag är smärtsamt medveten om det. Jag klarar inte av försenade bibliotekslån, kan inte lämna tillbaka en hyrfilm efter kl 18, blir svettig på tanken av att Smilla skall komma försent till skolan.Svettas om jag själv är försenad.

Det hjärnan inte kan strukturera och organisera åt mig, gör jag på riktigt. Jag sorterar mina hushållsredskap i två lådor, stora hushållsredskap, små hushållsredskap. Kastruller lika så. Små kastruller. Strora kastruller. Jag älskar att källsortera (svårt dock det här med att mjukplast och hårdplast skall vara i samma behållare numera).

Så lever jag ihop med en man som tycker att det är "spännande" att blanda två olika sorters pasta i en och samma burk. Som inte parar ihop strumporna efter tvätt. Som ser påminnelseavgifter som en service företag erbjuder.

Men han har åkt nu, lämnat mig ensam i två underbara veckor. Min gud, så jag behöver det. Min gud, så jag njuter. Men jag står inför ett dilemma, skruvarna som inte har någon kompis, skall man slänga dem? Lägga dem i en burk som heter "blandade udda"? Att ge dem varsin burk som korrekt anger måttet på framsidan vore ju det ända rätta, men det verkar fånigt att ha 15 burkar med en skruv i varje.