storm

Det blåser och regnar i mitt Malmö. Som om vintern vill ge oss en sista påminnelse. Att han kommer åter. Anderssonskans båda ungar är sjuka och jag får ingenting gjort. Har inte sorterat mer än en tio-tjugo skruvar i dag. Men jag har läst desto med i Lundells senaste roman. Tänk att jag inte kan låta bli. Även om det är samma story, bara några år senare. Han alter ego blir lite gråhårigare, vid närmare eftertanke så även jag.
Det är svinkallt i den rosa drömmen, men jag vägrar fångas i räkningskaoset, jag sparar till andra drömmar, och tar på mig ett par raggsockar till.