Malmö är lite som serbien

påstod en kvinna på bussen idag. Jag vet inte, jag har aldrig varit i serbien. Men visst, Malmö är inte längre Malmö. Inte det Malmö jag flyttade i från.
7:ans buss var sen i dag, och eftersom bussen var så full när den kom släppte chauffören bara på en del av oss som troget väntade, en del av oss fick stå kvar i snålblåsten, där i bland jag. Bussen jag sen klev på var således full av några irriterade resenärer, där ibland inte jag. Jag skulle bara till biblioteket. Väl på Värnhem kliver en kvinna på och vill betala med en femhundring, "nej" säger chauffören, "jag har inte växel". Varpå kvinnan helt sonika går på bussen. Busschauffören vänder sig om och ropar till henne att hon måste gå av, få sin femhundring växlad och sen lösa biljett. Kvinnan sätter sig längst fram och, till synes förbannad, skriker hon åt chauffören, "var skall jag växla, det är inte mitt fel att du inte har växel". Chauffören som samtidigt fyller på bussen till bredden, säger åt kvinnan, att utan biljett ska hon av. "Det kan du glömma" replikerar kvinnan, "jag skall till skolan". Chauffören ringer polisen för att få kvinnan avkastad. En tredje man börjar skrika, "för helvete kör nu! Den förra bussen körde bara förbi och nu står vi fast här. Kör!" Busschauffören svarar att hon skall av först. Ytterligare en kvinna skramlar tillsammans med den något förbannade (tredje) mannen ihop de sexton kronorna som biljetten kostar och bussen kör äntligen i väg. Slutet gott, allting gott tror jag, but no. Den förbannade mannen som fått betala för 500kr-kvinnans biljett för att inte missa sitt eget viktiga tåg, flyg, möte, vad än det månde vara säger till 500kr-kvinnan. "Låt detta bli dig en läxa, busschauffören växlar inte en femhundring, se till att du har växel nästa gång". "Varför skall jag ha det, svarar kvinnan, jag åker ju bussen ändå, utan växel".

Jag älskar mitt nya Malmö.