Oj, oj, oj

vad var det som hände? Idag omvandlades fem veckors teori till praktik. Jag var jävligt nervös. Inte så mycket för elevernas skull men för de andra vuxna. Ni vet dem som kastar ägg på en och hånar en för att man är ny på jobbet. Vad var det egentligen jag var nervös för? Vuxna bits inte. Inte på mig i alla fall. 12 åriga barn däremot borde vara skolbefriade. De kan få komma tillbaka när de är en 16-17 år och de kan sitta still. Men trots att de fäktades med pekpinnarna, vägrade ta ur hörlurarna och var allmänt sömniga så älskade jag det. Men jag kan inte låta bli att fundera över vad de egentligen lär sig.

Men annars i verkligeheten, i det vanliga livet, la réalité, så funderar jag också över vad som händer. Det går så snabbt. Som vanligt så här års krisar jag över att jag snart blir ett år äldre. I år skall jag dessutom krisa över det verkliga livet, det riktiga livet, det ansvarsfulla livet. Över skolval - herregudarsskymning, var tog min baby vägen? Över restskatt, herregud, var tog min ungdom vägen? Över yrkesval - mon dieu, varför är jag inte längre 20. Men äsch, jag älskar det med. Imorgon kommer grannarna på kvällsmat - en miljon vuxenpoäng till mig.