Ah, jag är tillbaka till livet. Igår natt snubblade (jo, jag tror det är det rätta ordet) Daniel in över vår tröskel. Som en fläkt från förr, från veckorna då han bodde på vår soffa, satt vi trots trötta ögon, och pratade om sådant som betyder något.
Dagen idag har gått i ett, vi badade i havet och sen var det brödbak och soppkok och framåt eftermiddagen var de här, hela Linköpingsmaffian, psykologbuffén, och vackrast av dem alla var såklart David. Det var som att vara tillbaka på östgötsk mark, fast här hemma i mitt Kirseberg. Niclas bjöd alla som ville smaka, stolt på Kiviksmust, och hade sina favoritjeans på sig. Behöver jag säga mer. Jag föll pladask.
Sen dansade vi oss svettiga till Lasse Winnerbäck, och Smilla var mycket stolt över att hon KÄNNER trummisen. Bäst av allt var dock ändå Miss Li. Herregud, jag tror jag är kär. Eller, nej, bäst var när jag fick lösa ut Niclas ur baren, när han handlat öl utan att ha täckning på kontot.
Ikväll var underbart.
Vad jag gör istället för att blogga
8 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar