20080814

Att höra i från dig gjorde dett uppenbara så tydligt, att jag saknar så innerligt att få prata med dig lite oftare. Du är en av de bästa lyssnare jag vet. Med dig rinner det så lätt ur mig. Viktigt och oviktigt. Idag var dessutom en bra dag att bli påmind om att det finns människor som du. För du vet, idag har varit en av de där dagarna. Som man inte kan sätta fingret på, när småsaker irriterar en. Men visst det är tiden på året, skolstart, sommarslut. Nya löften. Ja du vet, jag har berättat om det så många gånger förr. Behovet av avstamp. Köpte en ny almanacka i dag. I år igen. Som en rit. Ut med det gamla. In med det nya. För visst har det nya en massa spännande i sitt sköte. Om jag skriver ner det, påminns, så kanske vardagen känns lättare. Inte för att det är svårt. Men det är aldrig riktigt enkelt.
Annars då? Jo, att-göra listan växer. Du vet min fåniga fabless för att skriva ner alla måsten, alla borden, alla vill och alla önskningar. Så att man slipper att överraskas. Återstår bara att bli besviken när man inte hinner, orkar eller vill beta av. Idiotiskt. Borde ha pratat med Richard om det där. Jag tror inte att han skulle gilla att jag skrev ner allt.
Magen växer också. Kanske inte så fort som jag skulle önska, men vissa saker får man tydligen inte bestämma över. Det känns spännande. Jag tror det är en pojke den här gången. Det passar liksom in i min idé av den vintern som skall komma. Att han skall ligga där i någon modern vagn, som jag i ett infall av att verka storstadsmodern kommer att köpa, med en tomteluva på.
Jag har ju en trädgård nu. Inte riktigt lika charmigt som en kolonilott. Men jag tror mest det är för att jag inte känner den ännu. Jag överraskas fortfarande över hur den luktar när det regnat. Skånsk mylla. Det är inte fy skam det. Jag grävde ner några tulpanlökar tidigt i våras, det fick mig att tänka på dig, men de var inte alls så ståtliga som dina. Blommade dina vackert i år igen?

/Jenny