Ibland

får man förmånen att få glimta på någon själ, att få se en liten bit av deras inre. Att få krypa lite närmare, för bara en stund, för att sedan åter befinna sig i rusningstrafik eller tvätt. Jag älskar de där stunderna då jag kan få möta någon på nytt igen. När man tror att man vet allt så öppnas ännu en dörr. Till ett inre rum man aldrig sett. Igår natt över nattliga scones fick jag höra hemligheter jag inte visste var en del av vår tid, och i dag i ett alldeles för varmt rum på en sällsamt vacker innergård fick jag möta känslor jag inte trodde att han bar. Det var vackert. Det är vackert. Ikväll känner jag tacksamhet över varat och över mitt liv. Det är en bra känsla. Jag skall stanna kvar i den i kväll.