en av de där dagarna nu

Jag har en av de där dagarna nu. Det hela började i går kväll, när jag försökte greppa en framtid som inte låter sig greppas. Jag tror inte jag gör det felsteget så ofta nu, men när jag gör det gör jag det desto större och det finns ingen Anna i lägenheten brevid som kan lotsa mig rätt. Så jag gör det jag kan bäst när livet är sådant här, tvättar kläder, tröstäter, åker till fiket på IKEA för att förnimma den där känslan av att veta att livet skall förändras. IKEA Bulltofta är för evigt förknippad med den där dagen för sju år sen när vi fick reda på att vi väntade little Ruth. Och så lyssnar jag på Jeff Buckley. Självmord jag vet. Men ändå. Skall man vara lost kan man vara det ordentligt. Men jag har fattat ett beslut. Kanske inte ett beslut att hålla sig i när det blåser. Men ändå något slags ställningstagande. Vad låter jag vara osagt.