KG

Åh, var är mina bryt när man behöver dem? Jag skulle behöva en kris, slurpa kräftdy där nere på botten och sen ta mig upp till ytan med förnyade manifest, staketpinnar och vilka i helvete metaforer som ni vill för ett new and improved life.
Istället sitter jag här, som alla morgnar, dricker mitt kaffe och läser sporadiskt på utsidan av mina böcker, ibland på insidan med. Denna morgonen lyssnar jag dock på en ny skiva, Eilen Jewell, som jag lånade på biblioteket i går. Yeps, jag till hör de som lånar musik. Låter staten betala istället för att sno från skivbolagen. Så dum i huvudet är jag. Socialdemokrat om jag inte vetat bättrre.
Jag har en vän som är socialdemokrat på riktigt, i många år hade vi ingen kontakt, nu när vi bor i samma stad så är vi kompisar igen. Han jobbar förvisso inte i videobutiken längre men annars har inte så mycket förändrats. Jag är glad att han är min vän. Jag borde vara glad mer. Åt socialdemokratiska vänner. Istället för att söka dyn.
Imorse frestades jag att bryta konsumtionsstoppet till fördel för en kjol. Jag behöver verkligen en kjol. Men så tänkte jag på vad det innebär. Att jag i två timmar provar kjolar på stan, blir frustrerad över att jag inte hittar en som passar, i desperation köper jag något annat. Som jag inte behöver. Eller så hittar jag den där kjolen, allt för dyr, och blir 600 spänn fattigare. 600 spänn som hellre kunde legat i vårens resekassa. Så hör jag KG Hammars ord om oberoende och beroende. Om den heliga bekymmerslösheten. Om att frikoppla sig från sitt eget jag. Då behöver jag ingen kjol längre. Då behöver jag ingenting.
Bara kärleken till min familj och mina vänner.
Och så en klar uppsats då, en mindre petitess i den heliga bekymmerslösheten.