September farväl.
Niclas är åter i Linköping, hemma med sjukt barn fick vi ingen avskedsmiddag på någon sunkig Malmökrog, lik väl ett litet hångel i tvättstugan. Lilla Rut sover i sin pappas säng och jag sunkar runt i mina stödstrumpor. Anna och Lykke spenderade eftermiddagen här, vi drack kaffe och pratade sex, det är det grannar är till för tror jag, Smilla lät Lykke vinna i spel. Hon är stor nu. På TV går en dokumentär om människor som korsfäster sig för att komma närmare gud. Själv brukar jag läsa teologiska debattinlägg i DN. Dagens aktuellt var förlängt eftersom finanskrisen är här. Jag undrar när de skall komma och intervjua mig så att jag får berätta att ni inte är fattigare i dag än i går. Pengarna finns inte förrän den dag du faktiskt säljer ditt hus, dina fonder eller vad det än månde vara. Precis som du inte var rikare för två år sen heller. Men visst, det finns hundar som är värda 100 000 kr. De som man kan byta rätt av mot två katter, värda 50 000 kr var. Tjocka Alva försöker flytta in hos oss, men jag vill inte ha grannens katt. Jag tycker inte om henne. På tal om katter alltså. Det talas förvånansvärt lite om inflationen dock, på tal om att vara fattig. Det är större problem än "värdet" på mina pensionspengar.
Försäkringsbolaget tiger still. På tal om pengar. Bebisens huvud är nästan fixerat, på tal om något som betyder något. Jag har överlevt september.