Malmö från sin vackraste sida

Idag cyklade jag genom ett oranget Malmö för att inse att jag inte varit utomhus de senaste två dagarna. September är oändligt vackert och det är snart varmare ute än inne. Jag är lycklig.
Vackraste syster har rört Zlatans post. Vackraste Smilla sjunger inte längre tystast i kören. Vackraste Niclas är snart psykolog.
Jag funderar mycket över människor som jag älskar och som jag trott är som mig, men så visar det sig att jag tagit fel. Jag älskar dem ändå men om de ändå ville betala sin skatt. Eller källsortera sina sopor. Eller äta sina tomater (yes, they do exist). Men visst, vi kan bara ta ansvar för våra egna liv. Men ändå.
Nu skall jag stoppa om henne, den vackraste, Rutan.