åh vad jag älskar er

Denna vackra sommar kommer gå till historien som den bästa. Jag känner det på mig. Vi packade in oss i bilen sent i fredagskväll och umgicks med vår älskade E4 i en och annan timme. Sen en kort natt i Linköping och en tidig morgon mot Vinön.


Vid färjeläget i Hampetorp mötte vi David. Han hade lika dan kofta som mig på sig. Vem kunde ana att David var så
queer.


Färjeturen var vacker, det var första gången vi åkte i Hjälmaren. Notera min kofta, lika dan som Davids.



Sen kom Majken, med sin Anders och Sara. Det var så där. Majken hade blingbling och delade inte gärna med sig.


Efter värsta kafferepet hemma hos Ingrid och JG och den vackraste av vigslar nere vid sjön passade vi på att göra lite genus. Männen gick med barnvagnarna och vi kvinnor och barn åkte höskrinda. Smilla skrek att hon hade tagit studenten.


Sen en sådan fin utemiddag, med en massor av tal, dans, musik, god mat och svag bajsdoft från torrdasset, antar att det skall vara så på öbröllop. Här spelar Linas morbror och moster. Eriks mamma höll det finaste av tal, af Helmers sjöng så att vi grät, och Erik och Lina var det vackraste jag sett. Jag sa det i mitt tal med.


Efter en lite kort natt på ett loft, sa Sonja och Majken farväl till varandra. Ingen kunde vara gladare än de. Vi sa fuck E4 och körde småvägarna hem. Vi stannade i Vadstena, åt en medioker lunch, plockade timotejblommor, konstaterade att 15 grader i Vättern är kallt. Jag och Niclas läste bröllopsbilagan för varandra, förnyade våra löften, där och då i en bil full av duplo. Vi bestämde oss för att alltid befinna oss på en imaginär roadtrip och att aldrig mer bråka om vem som skall rensa ogräset.


Väl hemma hittade vi Majkens blingbling i ryggsäcken. Sonja saknade henne lite då. Niclas klippte gräsmattan. Jag grät en skvätt när Prins Daniel grät, tack gud för SVT play.