aj

Det är något lite sorgligt över att ha stora barn. Inte över att ha dem, men att de blir större. De blir sina egna. Pussarna kommer inte så ofta längre, ingen som håller ens hand när det myllrar av folk, och kvällsläsandet är inte mitt längre. Det är hennes eget. Allt oftare ber hon om att få läsa själv. aj, är det enda jag kan tänka på. aj. Det är en oerhörd glädje i att se henne gå sin väg. Göra sitt. För hon är världens finaste. Men lite aj, i mitt hjärta.

Idag är första sommardagen. Sonja firade med att gå till dagis i halsband för första gången. Och med fånig solhatt.